Sida 382
Trettioandra kapitlet
38i
DEN HEMTJOIIETSFULLA ON
— Emcllertid . . ., — sade Gideon Spilett, som Pencroffs forklaring icke tillfredsstalde.
— Det der ar fullkomligt mojligt, — infOll Cyrus Smith, — men latom oss undersoka denna harpun. Kanske ha, efter ett temligen allmant bruk, hvalfiskfangarna pa den inskurit sitt fartygs namn?
Pencroff, hvilken ryckte ut den i djurets sida sittande harpunen, Iaste veikligen derpa foljande inskrift:
Maria-Stella. Vineyard.
— Ett skepp fran Vineyard! Ett skepp fran mitt land! Maria-Stella! En vacker hvalfangare pa min ara, och som jag kiinner till mycket val! Ack, mina vanner, ett skepp fran Vineyard, en hvalfangare fran Vineyard! *
Och sviingande harpunen ofver hufvudet, upprepade matrosen belt rord detta namn, som var sakartfor hans lijerta, detta hans filderneslands namn !
Men da man icke kunde vanta, att Maria-Stella skulle komma och ftterfordra det harpunerade djuret, beslot man att ofverga till dess soderstyckning. Roffaglarna, hvilka sedan nagra dagar lurat pa detta rika byte, ville ofortofvadt upptritda sasom egare, hvarfor man maste aflagsna dem med ett bosskott.
Denna hval var en bona, hvars spenar lemnade en stor kvantitet mjolk, som, enligt naturforskaren Dieffenbachs asigt, kan anvandas i stallet for komjolk, hvarifran den skiljer sig hvarken till smaken, fargen eller tjockheten.
Pencroff hade forut tjenstgjort pa en hvalfangare, och ban kunde metodiskt leda sonderstyckningsprocessen, en temligen obehaglig sysselsiittning, som varade i tre dagar, men hvilken ingen af nybyggarna undandrog sig, ej ens Gideon Spilett, hvilken sasom matrosen sade, slutligen skulle blifva "en ganska bra skeppsbruten".
* Hamn i staten Now-York.
Källa: Internet Archive ·