Sida 383
Trettioandra kapitlet
TRETTIOANPRA KAFITLET
383
Sedan spacket blifvit skuret i parallela, 3 /* meter tjocka skifvor, hvilka delades i stycken, som kunde vaga omkring 235 kilogram hvartdera, smaltes det i stora lerkarl, som nedburos till sjelfva styckningsplatsen — ty man ville icke forpesta trakten omkring Stora Utsigtsplatan — , hvarvid det forlorade omkring en tredjedel af sin vigt. Men det fans i ofverflod: tungan ensam gaf 1,500 kilogram olja och ofverlappen 950. Vidare hade man utom detta fett, hvilket for bang tid kunde betrygga stearin- och glycerinforradet, barderna, hvaraf man helt sakert komme att draga fordel, ehuru man i Granite-House begagnade hvarken paraplyer eller snorlif. I ofre delen af hvalens svalg sutto njimligen pa tvaren attahundra siirdeles elastiska hornskifvor af fibros vafnad och fransade i briidden sasom tva stora kammar, hvilkas tva meter langa tiinder tjena till att qvarhalla de tusentals smadjur, sma fiskar och mollusker, af hvilka hvalfisken lefver.
Sedan styckningen verkstiilts till nybyggarnas be T latenhet, ofverlemnades hvad som aterstod af hvalen at foglarna, hvilka troligen icke skulle qvarlemna minsta spar af bytet, och nu atertogos de dagliga arbetena i Granite-House.
Innan emellertid Cyrus Smith atervande till varfvet, fick han den iden att gora ett slags apparater, som lifligt retade bans kamraters nyfikenhet. Han tog ett dussin af hvalfiskens harder, dem han soderskar i sex lika stora delar och spetsade i iindan.
— Men, herr Smith, — fragade Harbert, sedan ingenioren slutat sitt arbete, — hvad ar meningen med detta?
— Att doda vargar, rafvar och till och med jaguarer, — svarade ingenioren.
— Nu?
— ■ Nej, i^vinter, nar vi fa is till vart forfogande.
— Jag forstar inte . . ., — infoll Harbert.
Källa: Internet Archive ·