Sida 34
Tredje kapitlet
34
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
jemt modigt framat i forhoppning att hvilket ogonblick som heist patraffa nagon tvar krokning, som aterforde dem i den forsta kosan.
Man tiinke sig derfor deras missrakning, da de, efter att hafva tillryggalagt omkring tva mil, annu en gang sago sig hejdade af hafvet pa en hog udde med glatta klippvaggar!
— Vi aro pa en holme! — utbrast Pencroff, — ■ och vi ha vandrat rnndt densamma!
Matrosens anmarkning var rigtig. De skeppsbrutna hade blifvit kastade, icke pa en kontinent, ej ens pa en 6, utan pa, en holme, som ej holl mer an tva mil i langd, och hvars bredd tydligen var ringa.
Tillhorde demia ofruktbara, med stenar ofversallade, all vegetation saknande holme, denna nagra hafsfoglars odsliga tillllyktsort, en storre ogrupp? Man kunde ingenting svara harpa. Ballongens passagerare hade icke, da de fran sin gondol blott otydligt urskilde landet genom dimman, kunnat uppfatta dess storlek. Emellertid trodde sig Pencroff, hvars sjomansblick var van att genomtranga mbrkret, mi i vester skonja orediga massor, hvilka antydde en hog kust.
Men i ett morker som detta var det omojligt att afgora, om denna holme var ensam eller tillhorde en ogrupp. Ej heller kunde man for det omgifvande hafvet lemna densamma. Saledes maste man till morgondagen uppskjuta forsoket att aterflnna ingenioren, hvilken tyvarr ej genom nagot rop tillkannagifvit, att ban annu fans i lifvet.
— Cyrus' tystnad bevisar ingentiug, — menade Gideon Spilett. — Han kan vara afsvimmad, sarad, for ogonblicket ur stand att svara; men latom oss inte misstrosta !
Korrespondenten foreslog nu, att man langst ute pa holmen skulle uppgora en eld, hvilken kunde tjena sasom signal at ingenioren. Det var dock forgafves man sokte
Källa: Internet Archive ·