Sida 411
Trettiofjerde kapitlet
TBETTIOFJERDE KAPITLET
411
Da Cyrus Smith icke visste, hvad framtiden kunde bara i sitt skote, gillade lian matrosens forslag att gora baten sa, stark som mojligt.
Den inre bekliidnaden och dacket voro alldeles fardiga inemot den 15 September. For att dikta fogningarna gjorde man dref af torr tang, som medelst slag med en traklubba inkilades mellan plankorna ; sedan ofverdrogos fogningarna med kokande tjara, som erholls i ofverflod af tallarna i skogen.
Slupens inredning var af enklaste slaget. Den ballastades till en borjan med tunga granitstycken, som uthoggos i en kalkbadd, och hvaraf man instufvade omkring 12,000 skalp. Ett golf lades ofver denna ballast, och det inre delades i tva kajutor, utefter hvilkas langvaggar anbragtes tva bixnkar, hvilkas inre anvandes sasom forvaringsrum. Foten af masten skulle stodja vaggen, som skilde de tva kajutorna, i hvilka man nedkom genom tva ofverbyggda dacksluckor.
Pencroff hade ingen svarighet att finna ett trad, som passade till mast. Han utvalde en ung, mycket rak och jemn tall, som han blott behofde hugga fyrkantig i den nedre andan och afrunda i spetsen. Jernbeslagen till masten, styret och skrofvet hade smidts groft, men solidt i Spiselns smedja. Hvad slutligen angar rar, bogsprot, storbom, spiror, aror o. s. v., var allt fardigt inom forsta veckan i Oktober. Det ofverenskoms, att man skulle foretaga en profsegling med slupen i ons farvatten for att se, huru den holl sjon, och till hvilken grad man kunde forlita sig pa, honom.
Under hela denna tid hade de nodvandiga arbetena icke blifvit forsummade. I corralen hade man byggt nya skjul, ty muflon- och gethjorden raknade ett ansenligt antal ungar, som maste herbergeras och fodas. Nybyggarna hade icke heller underlatit att besoka ostronparken, kaningarden, stenkols- och jernfyndigheterna iifvensom
Källa: Internet Archive ·