Sida 413
Trettiofjerde kapitlet
TRETTIOFJERDE KAPITLET
413
hvartill han uppgjort planen, ehuru han pa matrosens rad ofta modifierat nagra delar af densamma ; men han hyste icke ett lika stort fortroende till den nya baten, som Pencroff visade, och da denna icke vidare talade om att fara till on Tabor, hoppades Cyrus Smith till och med, att lnatrosen afstatt derifran. Det skulle ocksa ha varit mot sin vilja, han sett tva eller tre af sina kamrater vaga sig ut pa hafvet i denna bat, pa det hela taget sa liten, och som icke matte mer an femton tons.
Kl. half 11 voro alia om bord, afven Jup och Top. Nab och Harbert hissade ankaret, som bitit sig sakert fast i sanden vid Barmhertighetens nod. Storseglet hissades, den lincolnska flaggan svajade i masttoppen, och styrd af Pencroff skot Bonadventure ut at hafvet.
For att komma ut ur Unions-bugten maste man till en borjan segla i medvind, och under manovern harfor kunde man ofvertyga sig om, att slupens hastighet var tillfredsstallande.
Efter att hafva dubblerat Vrak-udden och Klo-udden, maste Pencroff halla dikt bidevind for att kunna styra kurs utefter 6ns sodra kust. Sedan man gjort nagra slag, fann matrosen, att Bonadventure kunde halla upp omkring fern streck, och att den salunda stod sig ratt bra mot afdrift. Den stagvande ganska bra och vann till och med i vandningen.
Bonadventures passagerare voro i sanningen fortjusta. De hade nu en god bat, som, om slumpen sa fogade, kunde gora dem stora tjenster, och med detta vackra vader, med denna goda bris var utflygten fortjusande.
Pencroff holl ut at hafvet, tre eller fyra mil fran kusten, midt utanfor Ballong-hamnen. Lincoln-on visade sig nu i hela sin utstrackning och fran en ny sida, med dess omvexlande kustpanorama fran Klo-udden anda till Reptil-udden, dess lagre delar med sin skog, hvari barrtraden stucko af mot det gula lbfverket pa, de andra traden, som knappt hade knoppar, och detta Franklins berg,
Källa: Internet Archive ·