Sida 37
Tredje kapitlet
TKEDJE KAPITI.ET
37
ord. Det var Nab. Han hade bradtom att uppna denna kust och skynda uppfor den mot norr. Pencroff ropade honom tillbaka — men forgiifves! Eorrespondenten gjorde sig i ordning att folja Nab.
Gaende fram till honom, fragade nu Pencroff:
— Ni amnar simma ofver detta sand?
— Ja, — svarade Gideon Spilett.
— Na ja, men droj dermed! Tro mig, — sade matrosen, — Nab skall ensam kunna komma sin 1msbonde till hjelp. Ge vi oss ut i detta simd, iifventyra vi att dragas nt i liafvet af strommen, hvilken ar ytterst hiiftig. Ty om jag inte bedrager mig, ar det en cbbstrom. Se, vattnet sjunker nndan pa sanden ! Talamod derfiir; da hafvet fallit, skola vi kanske finna ett stalle, der vi kunna vada ofver.
— Ni bar ratt, — svarade korrespondenten. — Latom oss sa mycket som mojligt undvika att skiljas!
Under tiden kampade Nab kraftigt mot strommen ocb siinmade ofver den i sued rigtning. Vid hvarje simtag sag man bans svarta axlar sticka upp ur vattnet. Han foil emellertid ur kosan med ytterlig hastigbet, men han uppnadde dock motsatta stranden. For att tillryggaliigga den balfmil, som skilde holmen fran landet, beliofde ban mer iin en balftimme, ocb den punkt pa kusten, tier ban steg upp, lag pa, flera Imndra fots afstand fran den, som befann sig midtemot det stalle pa holmen, hvarifran ban kastade sig i vattnet.
Nab landsteg vid foten af en hog granitmur ocb skakade haftigt pa sig; derefter forsvann han snart, oupphorligt springande, bakom en klippudde, som utskot niistan i rat linie med holmens norra anda.
Nabs foljeslagare hade iingsligt fdljt bans djerfva forsok, ocb foist da han var utom synhall, viinde de ater sina blickar fran detta land, der de amnade begara en tillflyktsort. De stillade sin hunger med nagra musslor,
Källa: Internet Archive ·