Sida 38
Tredje kapitlet
38
DEN IIEMLIGHETSFULLA ON
livarmed sanden var ofverstrodd. Det var en mager maltid, men det var i alia fall nagot att ata.
Kusten midtemot bildade en stor bugt, som i soder slutade med en mycket spetsig udde, hvilken saknade hvarje spar af vegetation och sag ytterst vild ut. Denna udde sammanhangde med kusten genom temligen nyckfullt formade, hoga granitklippor. Mot norr deremot var bugten djupare och bildade en mera afrundad kust, som striickte sig fran sydvest mot nordost och slutade med en lang och smal udde. Mellan dessa tva jindpunkter, hvarpa bugtens bage hvilade, var afstandet kanske atta mil. En half mil, fran stranden lag den smala holmen, liknande ett manga ganger forliingdt skelett af en ofantlig hval. Dess storsta bredd ofversteg icke en fjerdedels mil.
Kusten midtemot holmen utgjordes narmast hafvet af en sandstracka, som var ofversallad med svartaktiga klippblock, af hvilka nu, allt efter som vattnet sjonk, det ena efter det andra ater visade sig. Langre bort framtrildde ett slags bradstupande granit-kurtin, som vid en hojd af atminstone 100 meter slutade med en nyckfullt formad kam. Den hade en langd af tre mil och upphorde tvart till hoger med ett aftrubbadt horn, som man skulle kunnat tro vara hugget af menniskohand. Till venster deremot, ofvanfor udden, siinkte sig detta slags oregelbundna klippvagg, sondersplittrad i prismatiska stycken och bestaende af hopvrakta klippblock och grushogar, medelst en langstrackt sluttning, hvilken snmningom sammansmalte med klipporna pa udden, som i soder begransade den ofvannamnda bugten.
Pa, kustens ofre plata syntes intet trad. Den var alldeles sliit, sasom den, som beherskar Kapstaden vid Goda Hoppsudden, men af mindre dimensioner. Atminstone forefoll den sa, sedd fran holmen. Dock saknades icke gronska till hoger, bakom det aftrubbade hornet. Man urskilde latt, ehuru otydligt, en mangd hopgyttrade stora
Källa: Internet Archive ·