Den hemlighetsfulla ön

TRETTIOSJUNDE KAPITLET

447

stranden. Man foretog sig att lossa Bonadventures last, och ehuru ingenioren uppm&rksamt undersokte de medtagna vapnen och verktygen, upptiickte han intet, som satte honom i stand att afgora, hvem den okanda var.

De pa holmen fangade svinen ansagos sasom en sard el es vardefull vinning for Lincoln-on, och djuren fordes nu till corralen, der de latt kunde blifva acklimatiserade.

Lika valkomna blefvo afven de tva krut- och hagelkaggarna liksom knallhattsaskarna. Man kom till och med ofverens om att inratta en liten krutdurk, antingen utom Granite-House eller i den ofre halan, hvarest man icke behofde befara nagon explosion. Emellertid skulle man fortfara att anvanda bomullskrut, ty da detta amne visade sig fullt andamalsenligt, var det icke skal att utbyta detsamma mot vanligt krut.

Da, slupens last var lossad, sade Pencroff:

— Jag tror, herr Smith, att det skulle vara klokt att lagga Bonadventure for ankar pa ett sakert stalle.

— Ligger den da inte bra i mynmngen af Barmhertighetens flod? — fragade ingenioren.

— Nej, herr Smith, — svarade matrosen. — Den ligger der halfva tiden uppvriikt pa sanden, och det bekommer den inte val. Det ar en bra bat, ser ni, och den stod sig fortraffligt i den stormby, som ofverfoll oss sa valdsamt pa, hemfaiden.

— Skulle man inte kunna halla den flott i sjelfva floden?

— Jo, det kan man visst, herr Smith, men denna mynning erbjuder intet skydd, och vid ostlig vind tror jag, att Bonadventure skulle komma att bli ilia atgangen af stortsjoarna.

— Na, hvar vill ni gora af den da, Pencroff?

— I Ballong-hamnen, — svarade matrosen. — Denna lilla, af klippor skyddade bugt tycks mig vara just en sadan hamn, som Bonadventure behofver.