Den hemlighetsfulla ön

458

DKN HEMUGT1ETSFULLA ON

— Ja, ni har ratt, — sade Cyrus Smith, som forblef tankfull.

— Och dessutom, — tillade matrosen, — om papperet redan var flera ar garamalt, om det redan sedan langt tillbaka varit inneslutet i denna butelj, skulle det gjort haveri i foljd af fuktighet. Men sa hade icke skett, det var fullkomligt oskadadt.

Matrosens anmarkning egde sin fulla rigtighet; man stod liar gent emot ett obegripligt faktum, ty papperslappen tycktes hafva blifvit skrifven, kort innan nybyggarna funno den i buteljen. Dessutom angaf den noggrant on Tabors longitud och latitud, hvilket hos dess upphofsman forutsatte temligen omfattande kunskaper i -hydrografien, och sadana skulle en simpel sjoman icke kunnat ega.

— An en gang, hari ligger nagot oforklarligt, — sade ingenioren, — men latom oss inte soka tvinga var kamrat att tala. Niir ban sjelf vill gora det, skola vi beredvilligt lyssna till hvad ban har att saga.

Under de foljande dagarna sade den okanda icke ett ord och lemnade icke en enda gang den inhagnade delen af platan. Han griifde i jorden utan att forlora ett ogonblick, utan att unna sig en enda stunds hvila, men alltid afsides. Vid maltidstimmarna hissade han sig icke upp till Granite-House, ehuru man bedt honom derom flera ganger, och han nojde sig med att ata litet raa gronsaker. Vid nattens inbrott uppsokte han icke den honom anvisade kammaren, utan stannade utomhus i nagon traddunge eller krcip, nar det var fult vader, in i nagon^ hala i klipporna. Han lefde saledes annu som pa den tiden, da han icke hade annat skydd an skogarna .pa on Tabor, och alldenstund hvarje bemodande att forma, honom att forandra sitt lefnadssatt var fafiingt, vantade nybyggarna taligt. Men slutligen kom det ogonblick, da, oemotstandligt och liksom framtvungna af samvetet, forfarliga bekannelser skulle undfalla honom.