Sida 459
Trettioattonde kapitlet
TRETTIOATTONDE KAPITLET
459
Inemot kl. 8 pa aftonen den 10 November visade sig den okanda oformodadt, just da det borjade skymma, for nybyggarna, hvilka voro samlade i bersan. Hans ogon lyste med en underlig glans, och hela hans varelse hade atertagit samraa vilda utseende som under de onda dagarna.
Cyrus Smith och hans kamrater blefvo liksom slagna af askan, da de sago, huru under inflytelse af en forfiirlig sinnesrorelse hans tander skallrade liksom pa en febersjuk. Hvad hade kommit at honom? Var asynen af hans likar honom outhardlig? Hade han fatt nog af detta lif bland dessa hederliga menniskor? Langtade han tillbaka till sin forra djuriskhet? Man kunde tro det, da man horde honom utbrista i foljande osammanhangande fraser :
— Hvarfor ar jag har? . . . Med hvad ratt ha ni ryckt mig fran min holme? . . . Fins det nagot band mellan er och mig? . . . Veta ni, hvem jag sir . . . hvad jag gjort . . . hvarfor jag var borta . . . ensam? . . . Och hvem sager er, att man inte ofvergifvit mig der . . . att jag inte var domd att do der? . . . Kanna ni mitt iorflutna . . . veta ni, om jag inte stulit, mordat . . . cm jag . . . om jag inte ar en usling ... en forbannad varelse . . . vlird att lefva som ett vildt djur . . . langt bort fran alia . . . sagen . . . veten I det?
Nybyggarna lyssnade utan att afbryta den olyckliga, hvilka dessa bekannelser undfollo sa att saga mot hans viija. Cyrus Smith ville Iugna den okanda genom att narma sig honom, men den olyckliga ryggade haftigt tillbaka.
Nej, nej! — utropade han. — Blott ett ord
ar jag fri?
— Ni ar fri, —
— Framat da!
svarade ingenioren. - utl)rast han och to£
som om han varit vansinnig.
till flykten,
Källa: Internet Archive ·