Den hemlighetsfulla ön

460

DEN IIEMUGHETSFULLA ON

Nab, Pencroff och Harbert skyndade genast till skogsbrynet — men de aterkommo ensamma.

— Vi maste lata honom hallas! — sade Cyrus Smith. J

— Han skall aldrig atervanda ! — utropade Pencroff Sa forgingo flera dagar, men Cyrus Smith — var

det ett slags aning? - fasthOll orubbligt sin tro, att den olyckliga skulle aterkomma forr eller senare.

— Det ar det sista upproret, — sade han, — af denna raa natur, som angripits af samvetsqvalen, och som skulle forskriickas af en ny isolering.

Emellertid fortsattes alia de olikartade arbetena saval pa Stora Utsigts-platan som i corralen. Det behofver icke sagas, att de af Harbert pa on Tabor insamlade frona blefvo omsorgsfullt nedmyllade. Platan bildade nu en stor, val anlagd, val underlmllen kokstradgard, som gaf full sysselsattning at nybyggarnas armar. Der var det alltid nagot att gora. I samma man koksvaxterna forcikades, maste man utvidga de ansprakslosa landen, hvilka artade sig till att blifva verkliga fait och trada i stallet for grasslatterna. Men bete fans i ofverflod pa de andra delarna af on, och kulanerna behofde icke frukta for att blifva satta pa forknappad diet. Det var dessutom battre att omskapa Stora Utsigts-platan till en genom den djupa vattengordeln omkring densamma forvarad kokstradgard och utflytta betesmarkerna, hvilka icke behofde skyddas mot plundringar af de fyrhandta och fyrbenta djuren.

Den 15 November foretogs den tredje skorden. Det var minsann en aker, som tillvaxt i ytinneball, sedan for aderton manader tillbaka det forsta hvetekornet utsaddes. Den andra skorden af 600,000 korn afkastade denna gang 50,000 liter eller 500 millioner korn! Kolonien var rik pa sad, ty det var nog att utsa tio skappor, for att skorden skulle blifva betryggad hvarje ar och alia, saval menniskor som djur, kunna lefva deraf.