Den hemlighetsfulla ön

402

PEN HEMLIGIIETSFULLA ON

ITvad betr&ffar de olika delarna af den inre mekanismen

— qvarnkaret, afeedt ait inrymma de tva stenarna, den 8fre oiler liiparen och den undre; qvarnskrufven, ett slags stor, i ofre Sudan vid och i den nedre smal, fyrkantig tratt, hvarigenom siiden skulle nedfalla pa stenarna; den oscillerande qvarnskon, med dess bestiindiga tick-tack, bestamd att reglera sadens nedfallande, och slutligen sikten, som skiljer sadorna fran mjolet - , astadkoms detta utan svarighct. Verktygen voro goda och arbetet blef latt, ty ofver liufvud taget aro en qvarns bestandsdelar mycket enkla. Det var blott en tidsfraga.

Man hade allesammans arbetat pa qvarnens byggande, och den 1 December var den fardig.

Liksom alltid var Pencroff fortjust ofver sitt verk, och han hyste intet tvifvel om, att apparaten var fullkomlig.

— Nu bara god vind, — sade han, — och det skall ga som en dans att mala var skord!

— God vind, det ma vara, — svarade ingenioren,

— men inte for stark, Pencroff!

— Bah, var qvarn skall da arbeta blott sa mycket raskare !

— Det ar inte nodvandigt, att den gar sa fort, — svarade Cyrus Smith. — Man vet af erfarenhet, att den storsta arbetsqvantiteten frambringas af en qvarn, nar antalet af vinghvarfven pa en minut ar sex ganger sa stort som antalet meter, vinden tillryggalagger pa en sekund. En medelmattig bris, som gor 7 meter i sekunden, skall under en minut drifva omkring vingarna sexton hvarf, och mer behofs inte.

— Alldeles, — utropade Harbert; — det blaser nu en god nordost, som kommer oss bra till pass.

Man hade intet skal att uppskjuta qvarnens invigning, ty nybyggarna voro ifriga att fa smaka den forsta brodbiten pa Lincoln-6n. Pa, morgonen samma dag maldes derfor mellan 30 och 40 liter sad, och vid frukosten