Sida 467
Trettioattonde kapitlet
TKETTIONIONDE KAriTLET
467
— Hvilka aren I, och hvad goren I ansprak pa att vara for mig?
Det var nybyggarnas lustoria, ban salunda begarde fa veta, ocb nu for forsta gangen. Kanske skulle ban, nitr denna historia blifvit berattad, fortalja sin egen.
I fa ord omtalade Cyrus Smith allt, hvad som till— dragit sig, sedan de lemnat Richmond, liuru de rilddat sig, och hvilka resurser de nu hade till sitt forfogande.
Den okanda ahorde honom med ytterlig uppmarksamhet.
Derefter berattade ingenioren, hvilka de alia — Gideon Spilett, Harbert, Pencroff, Nab och ban sjelf — voro, och han tillade, att den storsta gl&dje, de erfarit efter sin ankomst till Lincoln-6n, var, niir de vid sin aterkomst fran holmen kunde riikna en kamrat till.
Vid dessa ord rodnade den okanda, hans hufvud sjonk ned mot brostet, och en kansla af forvirring afspeglade sig i hela hans yttre.
— Och nu, nar ni kanner oss, — tillade Cyrus Smith, — vill ni nu ge oss er hand?
— Nej, — svarade den okanda med dof rost, — nej! Ni aro hederligt folk, ni! Och jag! . . .
TKETTIONIONDE KAPITLET.
Alltjemt for sig sjelf. — En begaran af den okanda. — Hans bostail i corralen. — For tolf ar sedan. — Britanniaa hdgbatsman. — Ensani pa on Tabor. — Cyrus Smiths hand. — Den hemlighetsfulla skrifvelsen.
Dessa sista ord bestyrkte, att nybyggarna gissat ratt. Denna olyckliga mans forflutna lif var flackadt af nagot brott, som kanske var forsonadt i menniskors ogon, men hvarfor hans samvete annu icke skankt honom tillgift. I alia fall qvaldes den brottsliga af sam-
Källa: Internet Archive ·