Sida 44
Fjerde kapitlet
44
DEN HEMMGHETSFULLA 5N
Da de kommit tvahundra steg liingre fram, uppntidde do den vik, som, enligt Pencroffs gissning, borde utgora mynningen at en liten vattenrik flod. Pa detta •stiille syntes klippmuren liafva blifvit klufven genom nagon hiiftig plutonisk revolution. Vid dess fot befann sig den lilla viken, hvars innersta del hade formen af en temligen spetsig vinkel. Floden var der 30 meter bred, och hvardera stranden matte knappt 6 meter. Dess vatten grafde nastan omedelbart ned sig mellan de tva granitvaggarna, som siinkto sig uppat floden, hvilken langre upp gjorde en plotslig krokning och forsvann i en sinaskog pa ett afstand af en half mil.
— Har ha vi vattnet, och branslet dernerei — utbrast I'encroff. — Se sa, llarbert, nu fattas oss into mcr an bostaden !
Plodens vatten var klart. Matrosen fann, att, sa hinge det var ebb och hafsvattnet saledes icke kunde na ditupp, var flodvattnet s6tt. Sedan man kommit pa det klara med denna vigtiga sak, sokte llarbert upptiicka nagon hala, hvilken kunde tjena som tillflygtsort, men fOrgafves! Ofverallt var klippviiggen slat och lodriit.
Vid sjelfva flodmynningen, och ofvanfor nagra af hafvet bildade uppgrundningar, hade de nedrasade klippblocken danat, icke en grotta, utan ett ros af ofantliga block, liknande dem, man ofta patraffar i de granitrika landerna.
Pencroff och Harbert intrangde temligen langt bland granitblocken, i dessa sandiga gangar, der dock Ijus icke fattades, ty detta nedtriingde genom de tomrum, som funnos mellan granitblocken, af hvilka nagra endast genom ett underverk behollo jemnvigten. Med ljuset instrommado ocksa vinden och pa samma gang den bitande kolden utanfor. Matrosen ansag emellertid, att liar skulle kunna astadkommas en bostad, om man igenbommade vissa delar af dessa gangar och tilltappte nagra af tomrummen med en bla mining af sten och sand. Tillsam-
Källa: Internet Archive ·