Sida 45
Fjerde kapitlet
FJEEDE KAHTLET
45
mans liknade dessa det typografiska tecknet &. Genom att isolera den ofre delen, hvarigenom syd- och sydvestblasten intrangde, skulle man otvifvelaktigt kunna anvanda dess nedre del.
— Det har passar oss, — sade Pencroff, — och fa vi nagonsin aterse herr Smith, sa skall han nog veta att draga fordel af denna labyrint.
— Vi skola aterse honom, Pencroff, — utbrast Harb er t ( _ och vid sin aterkomst skall han liar Anna en nagot sa niir draglig bostad. En sadan kunna vi astadkomma genom att anbringa en eldstad i gangen till venster och ha qvar en oppning for roken.
— Det kunna vi, min gosse, — svarade matrosen, — och denna bostad skall passa pss bra. Men latom oss till en borjan forse oss med bransle. Jag tror, att vi kunna begagna tra till att igenstoppa dessa oppningar, der djefvulen blaser i trumpeten!
Harbert och Pencroff lemnade halan, och efter att hafva vikit om hornet, borjade de vandra uppat flodens venstra strand. Strommen var der ganska strid och medforde nagra utdoda triidstammar. Da det blef flod — och dess intradande lilt redan kanna af sig — , komme denna att fora dessa triidstammar tillbaka ett temligen langt stycke. Matrosen ansiig derfor, att man skulle kunna draga fordel af tidvattnet till att forsla tunga foremal.
Efter att hafva vandrat i en qvarts timme, ankommo Pencroff och den unga gossen till ett stalle, der floden gjorde en tviir bojning mot venster. Fran denna punkt tog den kosan genom en skog af statliga trad. Oaktadt den framskridna arstiden hade dessa trad annu qvar sin gronska, ty de tillhorde koniferernas familj, som forekommer i alia trakter af verlden, fran de nordliga luftstrecken till de tropiska regionerna. Den unga naturforskaren igenkande i dem deodarer, en trad art, som ar mycket talrik i Himalaja-zonen, och som sprider omkring
Källa: Internet Archive ·