Sida 46
Fjerde kapitlet
46
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
sig en angeniim doft. Mellan dessa vackra trad syntes har och der grupper af furor, hvilka utmarkte sig genom sina rika och tata kronor. Pencroff kande, att hans fot midt ibland de hoga vaxterna krossade torra grenar, hvilka knastrade under hans fotter sasom fyrverkeripjeser.
— Bra, min gosse, — sade han till Harbert, — om jag ocksa inte kanner till namnet pa dessa trad, sa vet jag atminstone, att de tillhora kategorien "br&nsle", och for ogonblicket ar det det enda, som angar oss!
— Latom oss nu hopsamla vart bransleforrad ! — utropade Harbert och skred genast till verket.
Skorden var latt gjord. Det behofdes ej ens att hugga grenarna af trad en, ty en ofantlig mangd vindfallen lag vid deras fotter; men om bransle icke fattades dem, lemnade transportmedlen dock atskilligt ofrigt att onska. Da denna ved var mycket torr, borde den brinna fort, i foljd hvaraf det blef nodviindigt att foi'sla en ansenlig miingd dcraf till bostaden. Hiirtill forslogo ej, sasom Harbert anmiirkte, tva mans krafter.
— Ah, min gosse, det maste finnas nagot medel att forsla detta bransle, — svarade matrosen. — Det ges alltid utviigar for allting! Hade vi bara en karra eller en bat, skulle det vara en mycket simpel sak.
— Men vi ha ju floden! — infoll Harbert.
— Rigtigt! — svarade Pencroff. — Den skall for oss bli en vag, som gar af sig sjelf, och timmerfiottarna ha inte blifvit uppfunna for intet.
- Skada bara, — anmiirkte Harbert, — att hafvet stiger och denna vag for niirvarande gar i motsatt rigtning till var!
— Vi kunna ju viinta, tills det sjunker, — svarade matrosen, — och sedan skall floden ataga sig bestyret att forsla briinslet till xkv bostad. Latom oss derfor gora i ordning var flotte!
Atfoljd af Harbert, begaf sig matrosen till den vin-
Källa: Internet Archive ·