Sida 48
Fjerde kapitlet
48
DEN IIEMLIGHETSFULLA ON
bert, — att en sa energisk karl som herr Smith inte gatt in pa att drunkna som en annan stackare. Han maste ha kommit i land nagonstades pa kusten. Ar det inte sa, Pencroff?
Matrosen skakade sorgset pa hufvudet. Han hyste sa godt som intet hopp att fa aterse Cyrus Smith, men da han icke ville, att Harbcrt skulle misstrosta, sade han:
■ — Ja visst, ja visst! Var ingenior ar karl till att draga sig ur spelet, der hvarje annan skulle ga forlorad!
Under tiden observerade han kusten med ytterlig uppmarksamhet. For bans ogon framtradde den sandiga stranden, till hoger om flodmynningen begransad af branningarna. De under vattnet annu befintliga klipporna liknade grupper af i brottsjoarna liggande amfibier. Utanfor klippbandet gnistrade bafvet i solskenet. I soder stiingde en skarp spets horisonten, och man kunde icke_ urskilja, om landet fortsattes i denna rigtning, eller om det bojde sig at sydost och sydvest; i sadant fall maste denna kust tillhora en mycket aflang halfo. Vid norra iindan af bugten fortlopte stranden ett langt stycke, foljande en mera afrundad linie. Der var kusten lag, utan klippor och full med stora sandbankar, som ebben lemnat blottade.
Pencroff och Harbert vande sig nu mot vester. Deras blickar fiingslades genast af berget med den snobetackta toppen ; detta berg reste sig pa ett afstand af sex eller sju mil. Fran dess forsta afsatser anda till tva mil fran kusten syntes stora skogsstriickor med sttindig gronska. Fran brynet af denna skog anda till kusten utbrcdde sig en stor, grbnskande plata, hvarpa triidbuketter voro nyckfullt kringstrodda. Till venster sag man da och da, der dot fans nagon bar fliick, framglittra den lilla flodens vatten, och det forefoll, sasom om dess temligcn bugtiga lopp ater styrde kosan mot de grenar af berget, mellan hvilka den horde upprinna. Vid den punkt af floden, der matrosen leninat sin vedttotte, bor-
Källa: Internet Archive ·