Sida 55
Femte kapitlet
FEMTE KAriTLET
55
Innan matrosen och Harbert atervande till bostaden, gjorde de en ny skbrd af stenborrare, for den handelse, att de icke skulle fa nagon eld, hvarefter de under tystnad gingo hemat.
Med ogonen fasta pa marken, letade Pencroff hela vagen efter sin forsvunna tandsticksask. Haa vandrade till ocli med uppfOr flodens venstra strand, fran flodens mynning anda till den krokning, der branslefiotten hade legat fastsurrad. Han begaf sig upp pa den ofre platan, han genomstrofvade den at alia hall, ban letade bland de hoga orterna i skogsbrynet — ofverallt forgafves!
Klockan var 5 pa eftermiddagen, da Harbert och Pencroff Iter befunno sig i sin bostad. Det ar obehofligt att saga, att gangarna genomsoktes iinda in i deras morkaste skryraslen, och att man pa fullt all var m&ste uppgifva allt vidare letande.
Framemot kl. G signalerade den fram och tillbaka pa stranden g&ende Harbert, just i det ogonblick, da solen forsvann bakom hoglandet i vester, att Nab och Gideon Spilett syntes.
De aterkommo ensamma!
Den unga gossen kande sig outsagligt beklamd om hjertat. Matrosen hade icke bedragit sig i sina aningar. Ingenior Cyrus Smith hade icke kunnat aterfinnas!
D;t korrespondenten hunnit fram till dem, satte han sig pa en stor sten utan att siiga det minsta. Utmattad af anstriingning, halfdod af hunger, hade han ej styrka att frambringa ett enda ord.
Hvad betraffar Nab, forrfidde hans roda 8gon, huru mycket han hade gratit, och nya tarar, som han icke knnde halla tillbaka, vittnade alltfor tydligt om, att han forlorat allt hopp.
Korrespondenten berattade om de efterforskningar, de anstiilt for att aterfinna Cyrus Smith. Nab och ban hade genomstrofvat kusten p& en stracka af mer an atta mil och foljaktligen varit langt bortom den punkt, der
■
Källa: Internet Archive ·