Den hemlighetsfulla ön

FEMTIOSJUNDE KAPITLET

693

jollen. Nab och Ayrton satte sig vid aroma, Pencroif vid styret. Sittande i foren med skeppslanternan pa forstafven, ledde Cyrus Smith rodden.

Hvalfvet, hvarunder jollen passerade, var i borjan mycket lagt, men hojde sig sedan plotsligt; morkret var likval sa djupt och skenet fran lanternan sa svagt, att man icke kunde fa en ratt uppfattning af halans utstriickning, hvarken med afseende pa hojd, bredd eller djup. I detta basalthvalf herskade en imponerande tystnad. Intet buller utifran intrangde dit, och askviggarna kunde icke genomtriinga dess tjocka vaggar.

I nagra delar af jordklotet finnas dylika ofantliga halor, ett slags naturliga kryptor, som forskrifva sig fran dess geologiska period. I somliga har hafsvattnet intrangt, i andra inrymmas hela sjoar mellan deras vaggar. En sadan ar Fingals-grottan, pa, on Staffa, en af Hebriderna, sadana aro Morgat-grottorna vid Douarnerez-bugten i Bretagne, Bonifacio-grottan pa, Korsika, grottan vid Lyse-fjorden i Norge, den ofantliga Mammut-grottan i Kentucky, hvilken ar hundrafemtio meter hog och mer an tjugu engelska mil lang! Pa flera andra stallen pa jorden har naturen utgriift dylika kryptor, hvilka menniskan maste skanka sin beundran.

Strackte sig den hala, som nybyggarna genomforo, iinda in till Lincoln-ons medelpunkt? Man hade rott i en qvarts timme, gorande atskilliga krokar, hvilka ingenioren angaf for Pencroff, men plotsligt kjommenderade han:

— Mera at hoger!

Forandrande kosa, kom jollen snart att stryka utefter halans hogra viigg. Ingenioren ville, och detta med skal, ofvertyga sig, huruvida traden fortfarande gick utefter denna vagg.

Traden var der, fast vid utsprangen i klippvaggen.

— Framat! — kommenderade ingenioren.