Sida 700
Femtioattonde kapitlet
700
DEN IIEMLIGHETSFULLA ON
— Nautilus? — sade kaptenen, svagt leende.
— Nautilus.
— Men vet ni . . . vet ni, hvem jag ar?
— Jag vet det.
— Det ar dock trettio ar, sedan jag sist stod i nagon forbindelse med den bebodda verlden, trettio ar sedan jag borjade lefva i hafvets djup, det enda medium der jag funnit friheten ! Hvem har da kunnat forrada mm liemhghet?
— En man, som aldrig gifvit cr sitt hedersord, kapten Nemo, ocb som foljaktligen inte kan anklagas for lorraden.
— Denna fransman, som slumpen for sexton ar sedan kastade om bord pa min bat?
— Just han!
— Ha da inte denna man och bans tva kamrater omkommit i Malstrommen, nar Nautilus gick ned i densamma?
— De ha inte omkommit, och under titeln En verldsomsegling under hafvet har utgifvits ett arbete, som innehaller er bistoria.
— Min bistoria for blott nigra manader, min herre! — svarade kaptenen lifligt.
^ — Det ar sant, — atertog Cyrus Smith. — men nagra manader af detta egendomliga lif ha varit nog for att lata verlden i er karma . . .
— En stor brottsling, utan tvifvel P — svarade kapten Nemo, i det pa bans Jappar spelade ett stolt leende. — J a , en upprorsstiftare, kanske bannlyst af menskligheten !
Ingenioren svarade icke.
— Na, val, min herre?
— Jag bar inte rattighet att doma kapten Nemo, — svarade Cyrus Smith, — atminstone inte hvad angar hans forflutna lif. Liksom liela verlden svafvar jag i okunnighet om motiven till denna besynnerliga tillvaro,
Källa: Internet Archive ·