Sida 725
Sextionde kapitlet
SEXTIONDE KAriTLET
725
af etfc utbrott Hka legert som Pencroff. Om lavamassan i foljd af kraterns form ej direkt hotade de skogbevuxna odlade delarna af on, kunde likval andra i samband dermed staendo olyckor intraffa. Det ar icke sallsynt, att vulkaniska utbrott atfoljas af jordbafningar, och en 6 af Lincoln-ons beskaffenhet — bildad af sa olika amnen, basalt a ena sidan, granit a den andra, lava i norr, lucker jord i soder, amnen, som foljaktligen ej kunde fast forbindas med hvarandra — skulle hafva lupit fara att sondersplittras. Om alltsa de vulkaniska amnen as utstromning ej utgjorde nagon synnerligen allvarsam fara, sa kunde hvarje rorelse i ons inre, som skakade densamma, medfora ytterst allvarsamma foljder.
— Jag tycker mig, — sade Ayrton, hvilken lagt sig ned pa marken och holl orat deremot, — hora ett doft buller, liksom af en karra, lastad med jernstanger.
Nybyggarna lyssnade med ytterlig uppmarksamhet och kunde forvissa sig om, att Ayrton icke bedrog sig. Med bullret blandade sig da och da underjordiska dan, hvilka bildade ett slags "rinforzando" och smaningom dogo bort, liksom om en valdsam bris blast genom ons innandomen. Men ingen egentlig knall kunde iinnu boras. Man var alltsa deraf beriittigad draga den slutsatsen, att angorna och roken hade fri vag genom kraterroret, och att, da sakerhetsventilen var temligen rymlig, ingen sondersplittring af ons stomme skulle uppsta, ingen explosion behofva befaras.
— Men, — sade nu Pencroff, — skola vi inte aterviinda till arbetet? Franklin-berget ma roka, spraka, gnissla, spruta eld och lagor, bast det behagar, sa ar det icke nagot skal for oss att gora ingenting! Kom, Ayrton, Nab, Harbert, herr Smith, herr Spilett, i dag maste vi allesammans lilgga hand vid arbetet, och ett dussin armar vore inte for mycket! Inom tva nmnader maste var nya Bonadventure — ty vi skola ju belmlla detta namn eller hur? — gunga pa, Ballong-hamnens vagor ! Alltsa inte en timme att forlora!
Källa: Internet Archive ·