Sida 88
Attonde kapitlet
83
DEN HEMUGHETSFUIXA (iN
— Och dessa spar borjade vid sjelfva klipporna? — fragade korrespondenten.
— Nej, — svarade Nab, - forst der hafvet inte kunde na upp, ty deremellan och klipporna nmste sparen ha utplanats.
— Fortfar, Nab! — sade Gideon Spilett.
— Da jag upptackte dessa inarken, blef jag nastan galen. De voro ganska tydliga och gingo i rigtning mot sandreflarna. En qvarts mil foljde jag dem springande, men aktande mig for att utpl&na dem. Fern minuter derefter, da natten borjade inbryta, horde jag hundskall. Det var Top, och Top forde mig till min husbonde.
Nab afslutade sin beriittelse med skildringen af sin smarta, da han aterfann den liHosa kroppen. Han hade forsokt att i denna komma ofver en gnista lif. Nu da han aterfunnit Cyrus Smith dod, ville han gora honom lefvande! Alia bans anstrangningar hade varit fruktlosa! Det aterstod honom blott att bevisa den, som han iilskade sa hogt, den sista tjensten.
Nab hade da tankt pa sina kamrater. Dessa ville utan tvifvel en sista gang aterse den olyckliga. Top var der. Kunde han icke forlita sig pa det trogna djurets instinkt? Nab upprepade flera ganger korrespondentens och bans foljeslagares namn, dem Top kande mycket v*I. Derefter pekade han at sodra delen af kusten, och hunden rusade bort i den rigtning, han angifvit.
Ltisaren kiinner, huru emellertid Top, viigledd af en instinkt, som man nastan kunde kalla ofvernaturlig, ty bail hade aldrig varit vid halan, uppnadde densamma.
Nabs kamrater hade lyssnat till denna berattelse med storsta uppmarksamhet. Att Cyrus Smith vid de anstrangningar, han mast gora for att ofver klipprefven radda sig fran vagorna, kommit undan utan en enda skrama, var for dem oforklarligt. Och hvad de annu mindre kunde forklara, var, att ingenioren kunnat uppna
Källa: Internet Archive ·