Lärobok i telegrafi

•529

Enligt tabellen sknlle ordinarie sänkningen å linie med 40 meters stolpdistans vid + 15° C. visserligen utgöra endast 0,587 meter. Denna sänkning skiljer sig emellertid med endast 13 millimeter från den här ofvan funna: en skilnad, som knapt kan i praktiken noga iakttagas. Af exemplet synes framgå, att då vid liniens brytning stolpdistansen förminskas, det, åtminstone sommartiden, kan vara tillfyllestgörande att i kurvan afpassa sänkningen endast efter det der för handen varande stolpafståndet, dock med iakttagande deraf, att sänkningen snarare må göras något för dryg än något för knapp.

Genom transformation af formeln (16) här ofvan finner man vare sig e, eller a", när de öfriga qvantiteterna äro kända. Sålunda finnes svaret på den frågan, huru stor stolpdistansen bör tagas i kurvan, för att, när såväl stolpafståndet å rak linie och sänkningen å ömse sidor som brytningsvinkeln äro bestämda, förenämnde fördelning af påkänningen skall uppkomma, ur formeln

För samma ändamåls ernående bör, när de båda stolpafstånden och de båda sänkningarne äro bestämda, brytningsvinkeln tilltagas så stor, att

§ 172. Telegrafiiniers brytande på fältet sker ofta nog efter ögonmått. Sådan metod torde emellertid vara något äfventyrlig; helst ordentlig utstakning af vinklar kan verkställas utan synnerligt besvär samt utan att man behöfver medföra några dyrbara eller bräckliga instrumenter. Vill man för dylik utstakning hafva tillgång till ett instrument, kan man sjelf åt sig förfärdiga ett slags korstafla. På en cirkelrund träskifva om t. ex. 1 fots diameter utsättas först tvenne mot hvarandra vinkelräta diametrar; och derefter delas ena qvartcirkeln vid omkretsen i 90 lika delar, kallade grader*. Längden af hvarje grad blir vid cirkelomkretsen omkring 0,87 linier. Taflan uppbäres helt enkelt medelst en stake, för hvars öfre ända är under taflans medelpnnkt borradt ett hål uti en under taflan befintlig nar, och hvars undre ända är skodd, så att den lätt tränger ned i jorden. I medelpunkten af cirkeln är insatt ett stift; vid nollpuukten för den nyss omnämnda graderingen är ock insatt ett stift, hvilket dock stundom flyttas utöfver den bredvidliggande icke graderade qvartscirkeln till ändan af den der framdragna diametern. Ett tredje, löst stift insättes vid det gradtal, som, räknadt från det fasta stiftet, utmärker den vinkel, som skall utstakas.

Vid taflans begagnande sättes staken i den punkt på marken, i hvilken vinkelspetsen skall inträffa. Mellan de båda stiften vid taflans omkrets tagas så många graders afstånd, som beteckna den önskade vinkeln, dervid, om så behöfs, det ena stiftet sättes på en qvarts-cirkels = 90° afstånd från skalans nollpunkt. Vanligen är läget på marken af det ena vinkelbenet gifvet; och i denna riktning siktar man in spetsen af stiftet vid medelpunkten och spetsen af ena stiftet vid omkretsen så, att det tredje stiftets spets kommer åt det håll, åt hvilket det andra vinkelbenet skall förläggas. För att få en stake på detta sistnämnda ben utsatt på marken, inriktar man densamma genom att sikta öfver spetsen af stiftet vid medelpunkten och det sist omnämnda stiftet vid omkretsen.

Vill man undvika besväret att föra med sig en vinkelskifva af nyssnämnda beskaffenhet, har man att medelst utstakning af räta linier likasom konstruera vinklar af gifven storlek, endast man kan, efter ögonmått eller annorledes, från en viss punkt på en linie uppdraga en linie, som är vinkelrät mot den förra. Mau kan dervid gå till väga på flera sätt, allt efter de lokala omständigheterna. Enklast torde följande förfarande vara.

* Dervid kan man lämpligen gå så till väga, att man först delar qvartscirkeln i tre lika delar, derefter hvar och en af dessa delar i tre lika delar, vidare hvar och en af de sålunda erhållna delarne i två lika delar och slutligen hvar och en af de sist erhållna delarne i fem lika delar.

Nyström. Lärobok i Telegrafi. 34

(17)

(18)