Sida 11
1. Tillståndet före revolutionen
FRANSKA REVOLUTIONEN. 11
nation, så förklarade han helt enkelt krig emot grannen, i och hvarmed det blef hans undersåtars skyldighet att tillsläppa sina lif och sin egendom för " hans majestät." Men det hände också, att detta majestätiska misstycke kunde drabba någon af hans eget folk, och då var ingenting vanligare eller säkrare, än att föremålet för den konungsliga onåden inspärrades i ett fängelse och hölls der till dess att döden kom som befriare. Midt i den glada, lysande och praktfulla hufvudstaden stod Bastiljen, en mörk, hemsk fängelsebyggnad, som man kunde anse såsom den förkroppsligade formen af den monarkiska ande, som hade fört ett tusenårigt välde öfver detta folk. Inom detta fängelses murar — i dess för sol och himmel dolda celler — försmäktade tusentals personer, de der aldrig ens fingo veta hvarför de underkastades detta öde. Kungen ville det, och det var nog. Men understundom hade någon af hans hofmän eller annan gunstling också en verklig eller endast inbillad fiende att straffa på samma sätt. Af blott nåd eller för penningar erhöll då denne kunglig tillåtelse att till Bastiljen förpassa det utsedda offret och der hålla det utan dom och ransakning.
I sextio års tid låg hela Frankrike sålunda hjelplöst vid Louis XV :s fötter. Denne konung — en af de sämsta menniskor, som suttit på en tron eller trampat Guds jord — ansåg att hans 25 millioner undersåtar icke voro till för något annat ändamål än att skatta åt hans sinnliga lustar. Märkvärdigt nog tycks det heller icke hafva funnits någon ibland dessa millioner, som vågat bestrida denna uppfattning af den konungsliga värdigheten. Han fick följaktligen fara fram som han ville, invaggad i den sälla tron, att hvarenda menniska inom hans rikes landamären hade lika liten rätt som makt att lägga så mycket som ett strå till hinder i vägen för honom och dem, hvilka utgjorde hans utomordentliga privilegiers palladium.
Dessa bestodo af landets adel — i antal omkring 150,000 personer. Alla förtroendeposter och politiska embeten af vigt och värde innehades af dem. De högre prestembetena förestodos till och med af adelsmän, så ock de juridiska och naturligtvis de militära. Alla dessa voro fritagna från de skatter, som vägde så tungt på underklassens skuldror. De voro
Källa: Internet Archive ·