Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

614 ETT HUNDRA ÅR.

hafva börjat jordbrukslifvet för egen räkning, antingen i hemorten eller, sannolikare, i någon vestligare stat, der jorden är ymnigare och billigare.

Denne så framgångsfulle nybyggare — och vi hafva valt honom såsom typ för den svenska jordbruksklassen i Amerika — ■ har icke under dessa år af ihärdig möda för materiell förkofran förgätit att efter måttet af sin förmåga understödja kristendomens och den allmänna odlingens sak. Han har gifvit sina barn en vanlig amerikansk skoluppfostran, bidragit till kyrkobyggnad, prestaflöning och underhåll af många andra såsom nödvändiga ansedda saker. Ännu mer: han har icke undandragit sig, när det gällt att hjelpa en eller flera fattiga slägtingar hit öfver från det gamla fosterlandet och se till att de kommit på goda fötter här. Nej, han har gifvit med frikostig hand och njuter nu lönen för sin möda och sträfvan uti ett hem, hvarifrån han med klar blick på framtidens himmel läser löftet om en lugn och fridfull lefnadsafton efter de genomgångna striderna.

Stor är den förändring, som under dessa år egt rum med hänsyn till emigrantens ekonomiska ställning, men större och betydelsefullare är den inre förvandling, han samtidigt undergått. Hans första år på den amerikanska jorden var det märkvärdigaste året i hans lif. Den omhvälfning i hans själ, hvarigenom de rent svenska känslorna och tänkesätten omsider gåfvo vika för en alldeles ny, kosmopolitisk verldsåskådning, tog då sin början. Han hitkom med en mer eller mindre stadfästad tro på skaldens ord, att "Sverige är det bästa Gud har skapat", och fast besluten att ej tillåta någon ny idé fördrifva en enda af dessa tankar från de fosterländska minnenas helgedom, dessa minnen, genom h vilka han ännu kände sig så innerligt fästad vid det kära hemmet i norden. Denna tro och detta beslut stärktes, när han i början fann sig bedragen på nästan hvarje förhoppning, som han i förtid gjort sig om Amerika och lifvet här. Han visste icke, när han tog afsked af sitt fosterlands högstämda natur, att det i så många andra afseenden storslagna landet i vester är njuggt på sådana scener, som i nordbons själ väcka föreställningen om, hvad som är skönt och oförgängligt. Himmel,