Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

54 ETT HUNDRA ÄR.

gande röfvarskara. Så lönas skalden, så går det för den upphöjda fosterlandskärleken.

Men det finnes utom denna en annan marseljäs, som fått namnet "liafvets," emedan den tillkom med anledning af en sjöbragd under samma revolution. Förloppet var detta.

Två hundra nordamerikanska _ fartyg närmade sig den franska kusten, medförande spanmål till undsättning åt det hungrande Paris. Tjuguåtta franska linieskepp blefvo då utkommenderade för att skydda amerikanarne emot en på kusten kryssande engelsk flotta. Emellan denna och den franska uppstod en hetsig strid, som kunnat förekommas, om det icke varit för fransmännens omåttliga begär att utmärka sig på hafvet, liksom de gjort till lands. Men ehuru den franska flottan kämpade förtvifladt, kunde den ändå icke hålla stånd emot den öfverlägsna engelska.

Skeppet Le Vengeur (hämnaren) var omringadt af tre fiendtliga, men kämpade ännu, ehuru dess befälhafvare låg genomskjuten, dess officerare voro iemlästade och dess besättning decimerad. De engelska skeppen drogo sig undan från detsamma liksom från en döende, hvars sista ryckningar äro hemska att åse. Den af blod och krutrök berusade besättningen, inseende det fåfänga i försvaret af sin flagga, begick sjelfmord i massa. Masterna hade fallit. Vid den qvarstående stumpen af den ena spikade de fast flaggan, vägrande att ingå i några underhandlingar, endast väntande i)å, att vattnet, som inströmmade i kölrummet, skulle fylla hela skeppet och draga det ned i afgrunden, medan det ännu fortfor med sin eld. Allt som skeppet sjönk däck efter däck lossade det oförskräckta manskapet hela laget från det batteri, som hafvet i nästa ögonblick skulle sluka. När detta batteri sjönk, stego matroserna upp till det nästa i ordningen och lossade dess kanoner mot fienden. När böljorna redan skummade öfver det öfversta däcket, brakade ändtligen det sista laget ända invid hafsytali och skeppet sjönk med hela sin besättning under ropet. Lefve republiken!

Den återstående delen af flottan återvände till Brest som en sårad segervinnare. Konventet beslöt, att hon hade gjort sig väl förtjent om fäderneslandet. Det befallde, att en modelJ