Sida 55
6. Revolutionens patos
FRANSKA REVOLUTIONEN. 55
af Le Vengenr, en Columna rost rata öfver det förolyckade skeppet, skulle upphängas under Pantheons livalf. Skalderna Joseph Chénier och. Lebrun odödlig-gjorde bedriften genom sina sånger. En af dessa kallas "hafvets marseljäs." Den så kallade Afmarschens sång har af okänd person återgifvits så här;
Med fröjdfull sång oss segern framåt bjuder; Och frihhet leder sjelf vårt tåg. ..,Fråa nord tilJ söder krigstrumpeteu ljuder. Den eldar upp till kamp vår håg. Frankrikes ovän, darra I Bäfva, Du kungars blodbestänkta här! Omkring dig hämdens fanor sväfva, Det fria folket sjelft dem bär. Oss kallar republiken, bröder, Till seger eller död vi gå. Den modern tappra söner föder, Som iefva och som dö förstå.
Kör:
Oss kallar republiken, bröder, • till seger eller död vi gå.
Den modern tappra söner föder, som Iefva och som dö förstå.
En mode?':
Ej tårar skola utur modersögat rinna,
ej smärtan fälla skall vårt moil.
Blott segerns fröjd får våra hjertan hinna,
men kungarne de gråta blod.
Från oss ert lif! Men, stridsmän, bandet
emellan oss nu slitas får;
ert lif nu tillhör fosterlandet,
dess rätt till er går öfver vår.
Kör :
Oss kallar republiken, bröder, till seger eller död vi gå. Den modern tappra söner föder, Bom Iefva och som dö förstå.
Källa: Internet Archive ·