Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

698 ETT HUNDRA ÅR.

Summan af ett folks eller en eras odling måste visa sig teoretiskt i dess lifsåskådning, praktiskt i det nit, hvarmed teorin förverkligas här i verlden. Detta är eljes detsamma som att säga, det vår andliga ståndpunkt kan mätas i det ena afseendet efter gudsbegreppets renhet och i det andra efter menniskokärlekens värme. Häri ingår uppfattningen af materiens förhållande till anden, tidens till evighetens.

Låtom oss här sammanfatta, hvad vi anse vara den varma andliga underhafsström, som banar sig väg under den vetenskapliga yta, å hvilken vår tids stormar rasa.

Vissa sanningar äro till sitt väsen sådana, att de födas fullkomliga hit till verlden. Det matematiska begreppet att två gånger två är fyra låter icke utveckla sig. Menniskan måste fatta det precis som det är och alltid varit. Men när hon för första gången uttalade ordet Gud, började hon bygga ett tempel, som med tiden skulle vidgas till en hel verld och från en verld till ett verldsallt. Och så med allting annat. För våra stamfäder tusen år tillbaka betydde ordet moder icke mycket — en qvinna endast, som hade ett eller flera barn. Men med hvarje nytt sekel som rullade fram genom tiden blef detta ord omstråladt af ett nytt, varmt ljus, af den hulda, vana, trofasta kärlekens flamma. Såsom hvarje sommars grönska och hvarje vinters regn göra jordmånen allt djupare och djupare, så låter hvarje svinnande slägte sina tankar och sin erfarenhet falla i idéernas verld, som deraf varder så mycket mera rik och fruktbärande.

Ordet nåd i vårt språk, på latin grada, engelska grace, var på sanskrit liktydigt med den dansande fåle, som drog solens char, säger en författare. Men så kom tid efter tid och inlade en allt större och djupare betydelse i detsamma, till dess att det kom att beteckna Guds efterskänkande godhet. Solfålen gaf vika för Kristus. I Honom ser ock den kristne Gud förkroppsligad. Men vi tala nu om den fllosofiska uppfattningen af Skaparen, och hvilken utdaning har icke detta gudsbegrepp fått sedan judendomens välde. Ingen upplyst menniska skulle i dag kunna närma sig altaret med den föreställning om Gud, som var Calvins. Vi älska friheten och vi kunna dö för den, men icke friheten såsom den tolkas af ea