Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

700 ETT HUNDRA ÅR,

tanklösa bokstafsträldomen å den andra, försökande att blåsa lif i båda.

Huru allmän denna åskådning är, varder en annan fråga. Att den finns till är dock alldeles visst, och att den skall utbreda sig och intaga verlden har man grund för att antaga, hvilket nu år det samma som att utrycka sin tro på, att den upplysta och framåtskridande delen af kyrkan (vi mena egentligen den protestantiska) någon gång skall fatta den fördomsfria vetenskapsmannens hand för att med sin inspiration mana denne, med forskningens fackla framför sig, allt djapare ned i de gudomliga schakten, der han lik Linné skall se Guds skugga skrida fram.

Man har under tidsåldrarnas kamp för det rätta, såsom man anat det, fått se åtminstone en skymt af sanningen sådan den är, och eldadt deraf går vårt slägte modigt framåt genom isfält och Sahara-öknar, i hopp om att slutligen hinna den dag, då hvarje själ med klar blick skall skåda sanningens sol och med ädelt hjerta fröjda sig åt anblicken deraf,

Under denna forskningsfärd eller detta vägrödjningsarbete gör man sina beräkningar och har man sina funderingar om hvad morgondagen månde bära i sitt sköte, precis som sökaren efter nordpolen eller Afrikas hjerta gissar och kalkulerar sig fram. Liksom en Nordenskiöld eller en Livingstone under sina resor egde att gå efter de ofullständigaste kartor, de der ofta voro vilseledande, så ega också vår tids andliga forskare till ledning kartor, å hvilka man illa nog och ofta endast på höft utmärkt djupen och höjderna, medan man, okunnig om de farliga ställena, alldeles uraktlåtit att med en enda prick varna den resande derför.

Men detta afskräcker ingalunda vår djerfva tid från att, Vega-likt, fullfölja sitt värf, kanske icke med den goda metod, som användes af nordostpassagens, på den exakta vetenskapen sig förlitande, upptäckare, men åtminstone med den hänförelse som var hans och det hopp, som bar hans fartyg genom köld och mörker.

Omkring den religiösa frågan samla sig det nittonde seklets stora tänkare. Man har, vill det synas, enat sig om den såsom folkens lifsfråga och såsom en fråga, den der tarfvar