Sida 175
FÄRGVÄXTER. — FARGVEJDE.
175
infördes denna odling omkring år 1766. Det uppgifves, att franska soldaternas benkläder fingo sin bekanta röda färg för att främja denna odling. Ungefär samtidigt kom krappen till Pfalz, Bajern, Sachsen och Baden, och man ifrade rätt mycket för dess införande i Norden, fastän utan nämnvärdt resultat. I början af 1830-talet stod krappkulturen högt i mellersta Europa, men så kom, hastigt nog, ett bakslag genom upptäckten af anilinfärgämnena, och krappodlingen är nu fortfarande stadd i tillbakagång. I Orienten fortgår den likväl ännu i stor skala och bedrifves dessutom i Nord- och Sydamerika samt i Australien. ..„
Krappen fortplantas genom rotstocksbitar, mera sällan genom frö. Skörden företages andra året, då rotstockarna försiktigt upptagas, rengöras och torkas. I fabrikerna befrias rotstocken från sugrötter och öfverhud samt males till ett fint pulver. Rotens värde är större, ju rödare den är inuti. Den bästa krappen kommer från Mindre Asien, Syrien, Cypern och Grekland samt är i handeln känd under namn af »Lizari» eller »Alizari». Därnäst kommer den franska från Provence, den från Elsass och den från Holland.
Det viktigaste färgämnet i krappen är alizarin, hvarmed ylle, men i synnerhet bomull kan färgas vackert rödt( vakta turkiskt»). För billigare pris kan emellertid numera detta ämne framställas ur stenkolstjära.
Färgvejde. Färgvejden (Isatis tinctoria) (fig. 146) är en till skidväxternas familj hörande ört med stjälk och blad glatta, blågröna. Af bladen framställes ett särskildt, fordomdags högt
skattadt, blått färgämne (»tysk indigo»). Växten förekommer vild nästan öfver hela Europa men odlades redan af de gamla grekerna och romarne, och från dem spred sig odlingen däraf till Tyskland. Under medeltiden var denna odling ganska omfattande inom norra Thuringen. År 1290 var Erfurt särskildt berömdt för sin vejdeodling och erhöll särskilda privilegier för denna odling. Liknande privilegier erhöUo ock sedermera Gotha, Arnstadt, Langensalza och Teunstedt. Samtliga dessa 5 städer blefvo s. k. Waidstädte, berättigade att odla vejde. På vejdeodling vann då mången Thiiringer-bonde sitt välstånd. Sedan 1572 erhöll vejden en svår konkurrent uti den af holländarne införda ostindiska indigon. Man utfärdade lagar mot denna
Fig. 145. Kräpp {Rubia tinctorum) ^:
a blomma, b ståndare, c pistill,
cl och e frukter.
Fig. 146. Färgvejde (Isatts tinctoria).
Källa: Internet Archive ·
