Sida 185
KRYDDVAXTKE.
185
För att erhålla hvitpeppar låter man bären kvarsitta ända till full mognad, kastar dem atplockade i ett kärl med vatten och låter dem så ligga i tre dagar, hvarpå de skalas och utläggas till torkning. Genom denna behandling förlorar pepparn en del af sin skärpa och blir därigenom smakligare för européerna, under det att man i Indien och nästan öfverallt inom tropikerna föredrager den större skärpan och alltså den oskalade svarta pepparn. Af denna anledning komma också de mycket skarpa frukterna af Piper trioicuni icke till Europa utan förbrukas af indierna själfva.
Bland andra växtarter, som lämna pepparartade kryddor, märka vi Cubeba ofjicinalis, en med den egentliga pepparväxten nära besläktad, 6 meter hög, klättrande buske, som odlas i Syd-Borneo, på Java och Sumatra, äfvensom på Antillerna. Dess frukt användes i Europa mest såsom medicin. Ett annat slags peppar är den s. k. japanska, som fås af den till familjen Rutaceae hörande Xanthoxylon
Fig. 157. Pepparplantage i Kiouu-Liuj:ga-aikipelagL-n. Jiisaiiiliug af fruktei' kt
kull
piperita, hvars frukt kan användas på samma sätt som den egentliga pepparn. Äter ett annat slag är långpeppar, den torkade fruktsamlingen af den på Moluckerna inhemska Fiper ofjicinarum, nu odlad på Java, Sumatra och Celebes, eller af den på Ceylon och Filippinerna hemmahörande P. Roxhurghii. Långpepparn användes såsom krydda redan af de gamla grekerna men kommer numera sällan till bruk. Slutligen må ock nämnas den spanska eller Cayenne-pepparn, som fås af tre till Solanaceernas familj hörande Capsicum-SiVtev, nämligen C. annuum, C. longxim och C. frutescens, hvilka växa vilda i Sydamerika. De båda förstnämnda arterna odlas i Sydeuropa, särskildt Spanien, i åtskilliga varieteter. Produkten är en röd, torr frukt med glatt, läderartad vägg samt talrika blekgula frön. Den såsom peppar använda Curry (»Curry-powder») erhålles af rotstocken till gurkmejan {Curciona longa), en växt tillhörande samma familj som ingefäran.
Källa: Internet Archive ·
