Sida 171
till sitt sista vilorum i Haga.
v [Kd Fx SER 0 NN = G
1922
Kronprinsessan Margareta föres till sitt sista vilorum i Haga.
vagnar hertigparets av Västergötlands barn, prinsparet Bernadotte samt övriga närstående. Tåget avslutades av en tropp ur Livregementets dragoner, likaledes företrädd av fanbärare.
Från kyrkorna i de församlingar genom vilka tåget passerade ringde i tur och ordning klockorna och gatorna voro, som redan är nämnt, kantade av stora människomassor vilka stilla betraktade färden, men endast få blottade sina huvuden när den döda och hennes anhöriga passerade.
Gravplatsen invigd av ärkebiskopen.
Klockan tio skymtar man den ljusblå ryttartruppen, och just som likvagnen kör in på holmen, glimtar solen till. Men bara ett ögonblick, så är den borta igen bakom molnen och regnet tilltager.
Långsamt skrida kronprinsens adjutanter och gardeskaptenerna med kistan uppför kullen. På en katafalk vid graven sättes den ned. De kungliga komma strax efter.
Så börjar invigningen, som förättas av ärkebiskopen, assisterad av pastor primarius d:r Widner, hovpredikanterna Clemens Åhfeldt och Sven Nilson, kyrkoherde 'G. Bokander och engelska legationspredikanten Williams.
Andaktsfullt lyssna de närvarande. Ärkebiskopens stämma kämpar framgångsrikt mot blåsten och går vida omkring. Man hör så gott som varje ord. Efter
talet läser var och en av de assisterande prästerna några bibelspråk. Så vare nu, yttrar ärkebiskopen till sist, denna begravningsplats invigd i Guds, fadrens och sonens och den helige andens namn.
Officerarna träda åter fram och sänka ned kistan i graven, varpå den väldiga stenhällen skjutes fram över denna. Under tiden sjunger Storkyrkoförsamlingens kör, under ledning av kantor Lambére en hymn av Mozart, Vilken är den stora skara, som för Herrens anlet står? samt en av engelsmannen Pearsall på 1700-talet skriven hymn, Gud, när skall jag därtill komma att jag får ditt anlet se? De vackra melodierna förläna stämning åt den enkla akten.
Ärkebiskopen läser så välsignelsen, varpå de fem första verserna av psalm 525 sjungas och högtidligheten är till ända. Konungen stiger fram och lägger på stenhällen ned en krans av murgröna. Den har vita, svartfransade band med konungens:och drottningens krönta namnchiffer. På det ena står: Till vår älskade Daisy, och på det andra : Från mamma och pappa.
De kungliga vandra tillbaka nedför kullen medan de paraderande grenadjärerna skyldra gevär.
Uppe vid kullen börja anordningar för att pryda graven med blommor. Vid dess fotända stå redan två hagtornsträd som statsrådets ledamöter med damer låtit plantera dit.
171
Källa: Project Runeberg ·
