Sida 288
1924
Främmande gäster.
Ras Taffari med kung Gustaf vid Centralen.
Prins Taffaris Sverigebesök under pingsten. Högtidligt mottagande i Stockholm och Uppsala. | Ras Taffari hos ärkebiskop Söderblom.
Den abessinska riksföreståndaren Taffari Makonnen besökte pingstdagen Uppsala. Han anlände med ordinarie tåget klockan 5.11 eftermiddagen, åtföljd av sin uppvaktning, och mottogs vid stationen av landshövding Hammarskjöld, ärkebiskopen, borgmästare och fru von Bahr, rector magnificus Stavenow, domprosten Lizell, professor Kolmodin och andra präster. Från stationen ställdes färden till biblioteket, varefter besök avlades hos landshövdingen på slottet. Färden gick härefter till universitetet, som väckte prinsens intresse. I prinsens följe var även pastor primarius Widner.
På kvällen bevistade Ras Taffari vespergudstjänsten i domkyrkan.
Ärkebiskopen yttrade bl. a. i sin vesperpredikan som han inledde med orden i första Korinterbrevet, 1—3, vilka han även läste på etiopiska.
Denna pingstdag är en märkesdag i domkyrkans historia. Om Abessinien eller Etiopien kunna vi läsa redan i gamla testamentet. Etiopien blev kristet århundraden innan vi blevo det. Vi ha här i Kristi kyrka och församling i Sverige en särskild anledning att känna oss förbundna med det tappra kristna riket i Ostafrikas bergland och att hälsa dess unga, upplysta och kraftige riksföreståndare välkommen.
288
Douglas Fairbanks och Mary Pickford på Stockholms Centralstation.
Douglas Fairbanks—Mary Pickford i Stockholm. Filmeelebriteterna hälsade med folkets jubel.
Platsen utanför Centralstationen var den 21 juni packad med folk en halvtimme i förväg, polis till häst och till fots ordnade massorna, förväntansfull stäm-
ning dallrade i luften.
Och så kom tåget, Douglas som alltid brunbränd, spänstig och glad, Mary rosenskär, med röda läppar och strålande ögon och famnen full av blommor. Allmänt hälsande, handtryckningar, leenden — »how do you do?» — »glad to see you».
Hotande situation på Centralplanen.
Alla polisens ansträngningar att hålla den tusenhövdade mängden tillbaka voro förgäves. Poliskordongen brast inför trycket och folkmassan vällde fram, det var för de främst stående intet annat att göra än giva vika för trycket bakifrån. Att åtskilliga av de nyfikna blevo omkullslagna och att en hel del svimmade i trängseln och värmen — polisen känner dock endast till ett svimningsfall — är kanske mindre att förvåna sig över. Sådant hör nästan till. Men att ingen olycka skedde när de sju ridande polismännen banade sig väg genom den kompakta människomassan fram till bilen för att eskortera denna, är däremot anmärkningsvärdare, helst som det fanns åtskilligt med barn i hopen. Nu avlöpte det hela dessbättre utan vidare missöden.
Drottning Vilhelmina och prinsessan Juliana, hälsade av kung Gustaf i Vagnhärad.
Drottning Vilhelmina gör visit i Tullgarn och ser på Uppsala.
Två anhalter på vägen upp till Abisko.
Resan omedelbart fortsatt.
Den lilla stationen Vagnhärad på Nyköpingsbanan var den 22 juni under stort tillopp av folk från hela trakten skådeplatsen för ett möte mellan de nederländska och svenska majestäten.
Drottning Vilhelmina, eller som hon på resan blygsamt kallar sig, grevinnan de Buren kom med tåg söderifrån kl. 12 på dagen. Hon hade i sällskap sin gemål, prinsen av Nederländerna, och den 15-åriga dottern, prinsessan Juliana, därjämte hertig Adolph Friedrich av Mecklenburg, äldre brodern till prinsengemålen, samt dessutom några uppvaktande damer och herrar.
Kung Gustaf hade tidigare anlänt till Vagnhärad, där han nu mötte gästerna vid tåget. Sedan det kungliga sällskapet beskådats och fotograferats steg det upp i de väntande öppna vagnarna och reste till Tullgarn. Därute intog man först lunch, besåg därefter parken och företog slutligen i kung Gustafs sällskap en utfärd i båt på sjön.
Återresan till Vagnhärad gjordes i bil och kl. 4 förde ett extratåg de holländska resenärerna ett stycke vidare mot Abisko, närmast till Uppsala dit de anlände vid 6-tiden.
Källa: Project Runeberg ·
