Sida 72
1920
Kronprinsessan Margareta död.
Överst fr. v. prins Gustaf Adolf och kronprinsessan Margareta.
Nederst fr. v. prins Sigvard, prins Bertil, prins Carl-Johan,
kronprinsen och prinsessan Ingrid.
Kronprinsessan Margaretas död.
Kronprinsessans hjärtsvaghet ökades timme för timme under förmiddagen trots användandet av kraftigast möjliga stimulering och kl. 2 e. m. avled kronprins
sessan lugnt och stilla.
Stockholms slott den 1 maj 1920.
H. Ernberg.
Sjukdomsförloppet.
Kronprinsessan har under vintern genomgått flera sjukdomar, som nedsatt hennes krafter. I november angreps hon av en mycket häftig öroninflammation, som i mitten av december nödvändiggjorde operation. I mars månad insjuknade kronprinsessan i vattenkoppor, ävenledes av ovanligt elakartad karaktär.
På besök i Leksand ådrog hon sig för helt kort tid sedan en svår förkylning, som medförde varbildning i käkhålorna. På kvällen torsdagen den 29 april besvärades kronprinsessan av en känsla av lindrigt obehag omkring högra örat. Temperaturen, som förut varit normal, visade en obetydlig stegring. På fredagens morgon visade sig ros omkring högra örat, temperaturen steg och var
72
G. Holmgren.
samma dags kväll 39,8, men allmäntillståndet ingav inga farhågor och natten förflöt jämförelsevis lugnt. Professorerna Hjalmar Forssner, Israel Holmgren och Christian Jacobeus konsulterades av de ordinarie läkarna, professor Gunnar Holmgren och livmedikus Harald Ernberg.
På lördag morgon inträdde en plötslig och allvarlig försämring. Ehuru rossymtomen omkring örat förbättrats, uppträdde som följd av denna sjukdom, symtom på allmän blodförgiftning och hjärtsvaghet, som, trots kraftigast möjliga stimulering, oerhört snabbt tilltog och ej stod att hejda.
Den omständigheten att kronprinsessan befann sig i långt framskridet havandeskap bidrog ytterligare att försvaga henne och nedsätta hjärtats motståndskraft, såsom fallet är vid akuta allvarliga infektioner.
Källa: Project Runeberg ·
