Sida 337
192535
Hans sista färd.
Hjalmar Brantings sista färd.
Jordfästningen i Storkyrkan var utsatt till klockan 3 och redan en timme förut började de inbjudna som icke deltogo i sorgetåget att anlända.
Enkel och flärdlös var templets utsmyckning. Endast några palmer i det svartklädda koret, vid vars svarta katafalk ett antal kransar redan hopats, stolar för de kungliga samt i katafalkens närhet platser för Hjalmar Brantings anhöriga och särskilt inbjudna.
Klockan en kvart före 3 inträdde konungen, kronprinsen samt prinsarna Carl och Wilhelm och intogo sina platser i koret jämte drottningens representant, förste kammarherren von Eckermann. Prins Eugen vistas för närvarande i Oslo och var därför förhindrad att närvara.
Konsertföreningens orkester intonerade en sorgmarsch och höll på därmed under hela den långa väntan på sorgetågets ankomst. Det dröjde en kvart över den beräknade tiden innan detta tillryggalagt den långa vägen från sorgehuset. Klockan 3.15 blev den röda, florbe-
22
Sorgetåget passerar Gustaf Adolfs torg.
hängda fanborgen synlig i kyrkans huvudingång, och strax därpå den blomstersmyckade kistan. Orkestern, under ledning av direktör Rhené Baton, spelade sorgmarschen ur Beethovens Eroicasymfoni medan fanbärarna intogo sin plats i koret och kistan placerades på katafalken.
Kyrkoherde Ernst Klefbeck trädde fram till kistan och uttalade några minnesord över Hjalmar Branting. Och så medan dödstystnad härskade och man kunde höra undertryckta snyftningar, föllo de tre skovlarna mull: Av jord är du kommen.
Kyrkokören samt hr John Lindgren sjöngo klockrent och vackert Kyrie varefter en kort altartjänst förrättades av pastor Arvid Lund. Efter densamma sjöng Stockholms arbetarsångförening med direktör Axel Nylander som dirigent Josephsons Requiem, som klingade gripande ut över församlingen. Orkestern spelade Södermans Offertorium, och akten var slut. Åter lyftes kistan och bars, omgiven av fanor och kransbärare, ut ur kyrkan till tonerna av Aases död.
337
Källa: Project Runeberg ·
