Sida 189
1922
— inom svensk teater.
Fröken Thecla Åhlander i sin klädloge på Dramatiska Teatern vid sitt 50-årsjubileum som skådespelerska.
Thecela Åhlanders 50-årsjubileum.
Fröken Åhlander erhöll vid jubiléet en sällsynt utmärkelse av konungen: en särskilt präglad medalj i guld av 8:de storleken, att bäras i Serafimerordens band.
Svenska Teaterförbundets nye ordförande.
Efter intendenten Nils Personne har till ordf. för Svenska Teaterförbundet utnämnts skådespelaren Ernst Norée.
Under sin trettonåriga verksamhet inom förbundet har Ernst Norée uträttat stora ting. Genom Gustaf Fredriksons storartade donation och Ernst Norées outtröttliga arbete, bland annat som arrangör och föreståndare för förbundets lotterier, vilkas behållningar gingo till »Hemmet», står nu Höstsol färdigt sedan hösten 1918 och kunde redan från början mottaga elva pensionärer.
Ernst Norée,
Lovande debutanter på Operan.
Den som av de nya operaadepterna har de flesta uppträdandena bakom sig är Folke Cembr2eus. Hösten 1920 antogs han vid Operans elevskola och debuterade
Folke Andersson.
Gertrud Pålson.
för första gången på Kungl. teaterns tiljor den 21 april 1921 som Mercurio i Romeo och Julia. Andra debuten blev Papageno i Trollflöjten.
En annan ung kraft som plötsligt gjort sig bemärkt på operatribunen är fröken Gertrud Pålson. Hennes första offentliga framträdande ägde rum helt nyligen, då hon gjorde en förtjusande Cherubin i Figaros bröllop.
Den tredje operaadepten slutligen, Folke Andersson, såg liksom hr Cembr2eus dagens ljus i Eskilstuna. Hösten 1919 kom hr Andersson in vid operaskolan och debuterade första gången vid Kungl. teatern den 26 november 1921 som greve Almaviva i Barberaren i Sevilla.
Carl Grabow död.
Tidigt på torsdagsmorgonen den 23 november avled i sitt hem härstädes konstnären Carl
Grabow. Han var född i Stockholm 1847. i
Efter studier i
Carl Grabow.
Tyskland återvände han till sin hemstad och öppnade egen ateljé. Några år senare knöts han till Dramatiska teatern som dekorationsmålare, och som sådan kvarstod han till för några år sedan. Hans ateljé, var under en följd av år så gott som allena härskande inom konstarten.
Ebon Strandin som Carmen.
En dansös som Carmen.
Premiär å Operan 1 nov.
Hon befanns, såsom var att vänta, sakna även de enklare förutsättningarna för bemästrandet av den svåra storslagna rollen. Det kan icke hjälpas att man gör den för henne mördande jämförelsen med Mathilda Jungstedts Carmen, en av de praktfullaste scen- och sångskapelser som under de sista årtiondena gjorts i vårt land. Det ligger något förpliktande i en sådan föregångerskas exempel. Näppeligen är det fröken Strandins fel att hon ställts inför en uppgift, på vilken hon måste förlyfta sig. Huvudskulden till misslyckandet ligger naturligtvis hos operaledningen. Den musikaliska tolkningen kännetecknades av röstbrist och falsksjungning — vare nog sagt; aktionen och karaktäriseringen voro dockartat obetydliga. Man såg en liten kvinnoorm, som försökte stickas men förgäves vred sig till den rätta ställningen. Icke ett levande spår av den sataniska instinkt, som Mérimée så mästerligt angivit i replikväxlingen:
— Tu et le diable.
— Oui, repondit elle.
Någon liten ersättning för de i öron och ögon fallande bristerna bjöds av dansösens behag.
På Operakällaren var efter föreställningen hela Stockholm församlat, dock icke i konstens glädje och rus.
Olof Rabenius. Stockholms Dagblad.
189
Källa: Project Runeberg ·
