Sida 78
Ålandsdeputationen till Sveriges konung och regering utanför Stockholms slott den 31 maj.
Åländsk allmoge om Ålands vilja: Hem till Sverige!
Sedan hedenhös hava ålänningarna med blodets, språkets och kulturens band varit fästa vid sitt moderland Sverige. Så långt som saga och historia sträcka sig tillbaka i tiden var Åland svenskt riksland, tills det jämte Finland år 1809 av Ryssland med svärd erövrades. Då det ryska riket sönderföll blev Finland fritt. Åland, vars ursvenska befolkning allt sedan skilsmässans stund längtat tillbaka till Sverige och städse vantrivts inom Rysslands-Finlands gränser, finner det fullkomligt tydligt att genom det ryska väldets sönderfall rättsförhållandena mellan Åland och Sverige återförts till tiden före 1809 och att Finland till ögruppen har varken juridisk eller moralisk rätt.
— — — Hos de mäktiga, högt upplysta nationer, vilka nu leda Europas öden hemställde de om att på grund av principen om nationaliteternas självbestämningsrätt genom allmän folkomröstning, under opartisk kontroll verkställd på de åländska öarna, få bestämma över sin framtid. — — —
Endast under Sveriges rikes spira kan Ålands lycka skapas.
På det åländska allmogemötets vägnar:
Johan Viktor Eriksson. Otto Lindell.
Bonde. Sjökapten. Frans Jansson. Julia Persson. Bonde. Värdinna. Fanny Sundström.
Lärarinna. Ålands delegerade på uppvaktning hos Sveriges konung och regering för ögruppens snara återförening.
Bland de åländska representanterna märktes ordföranden i Ålands landsting och deputationens talman, häradshövding Carl Björkman, redaktören och riks-
78
dagsmannen Julius Sundblom, förste svenska konsuln Tamelander, de båda kända ålänningarna Johannes Eriksson och Johan Jansson, föreståndaren för Ålands folkhögskola d:r Bertell m. fl.
Häradshövding Björkman yttrade i sitt tal till konungen bl. a.
»Endast under den svenska spirans hägn kan efter vår djupt kända orubbliga övertygelse Ålands folk vinna nationellt bestående trygghet och lycka.
Vi vilja ej uppgiva att hoppas på att det till sist skall lyckas Sveriges regering att förhjälpa oss att göra vår röst hörd och föra vår sak igenom på det sätt som allena kan tillfredsställa oss; återförening med Sverige.»
Konungen yttrade i sitt svarstal bl. a.:
»Jag hyser därför den fasta tillförsikten att eder långa strävan dock till slut skall belönas med framgång och eder rättvisa sak vinna en välförtjänt seger.»
Hos statsministern.
Efter en lunchpaus uppvaktades statsminister Branting, och samma uttalande som förts till kungen framfördes av häradshövding Björkman. Statsminister Branting svarade bl. a.:
»Ålands befolkning kan också tryggt förlita sig på att Sveriges regering, stödd av en enhällig folkmening, icke skall uppgiva sin strävan att hävda Ålandsbefolkningens rätt till självbestämning och sålunda söka bereda väg för en lösning som tillgodoser dess önskan om återförening med Sverige.»
»Vi har också en del socialister, ers excellens.»
Det berättas att vid ålänningarnas uppvaktning för statsminister Branting en av de delegerade, Johannes Eriksson, för hans excellens framhöll en mycket viktig förmån som skulle komma Sveriges socialdemokratiska parti till del om Åland blev införlivat med Sverige. Hr Eriksson yttrade med lockande tonfall:
—X Å, så har vi en hel del socialister också, ers excellens.
Källa: Project Runeberg ·
