Sida 215
1922
Ur årets krönika.
Knut Andersson.
Anderssonska fonden. 5-milj.-donation till Karolinska.
Storslagen gåva till framlidne byggmästare Johan Anderssons minne.
Ståtligare än Nobelstiftelsen, säger prof. Lennmalm.
Karolinska institutet har i dagarna fått mottaga en storslagen donation — den gäller inte mindre än över 5 milj. kr. Donator är hr Knut Andersson, Stockholm, son till framlidne byggmästaren Johan Andersson, på sin tid känd som Sveriges rikaste man. Vid hans död 1897 delades förmögenheten mellan fru Therese Andersson, född Svanberg, och sonen, hr Knut Andersson, vilken nu beslutat sig för att till Karolinska institutet donera hela den till över 5 miljoner värderade egendomen, huvudsakligen inteckningar och aktier samt lösöre, som tillfallit honom som arv efter hans moders frånfälle den 17 maj 1922.
Karolinska Institutets lärarkollegium beslöt på torsdagen den 16 november att med största tacksamhet mottaga den storartade donationen.
De svenska agitatorerna i U. S. A. frigivna.
På hösten 1918 blevo tre svenskar i Förenta Staterna, C. Althén, Ragnar Johansson och S. Stenberg tillhörande den syndikalistiska sammanslutningen International Worlds Workers, ådömda långvariga fängelsestraff för antikrigs-
agitation. Althén dömdes till 20 års straffarbete samt Johansson och Stenberg till vardera 10 års straffarbete jämte dryga böter.
Från officiell svensk sida har man sedan nära två år tillbaka sökt utverka nåd för de dömda och nu har detta genom svenska ministern i Washington skett. De tre svenskarna har i dagarna försatts på fri fot men måste senast den 7 januari lämna Förenta staterna och kunna alltså hemväntas till Sverige någon gång under nämnda månad.
Lastångaren Öregrund i djupet vid Öregrundsgrepens Skälbådar.
Av 14 ombordvarande 8 omkomna.
Livbåt i drift med 4 döda, lika många gingo överbord, endast två nådde levande land.
Befälet kvar på vraket. Räddades av bogserbåt.
Den rasande nordanstormen drev fartyget ur dess kurs.
Bärgning troligen omöjlig.
Ångfartyget Öregrund — f. d. Eskilstuna III — har på resa från Gävle till Stockholm under hård nordlig storm natten till söndagen den 22 oktober stött på grund och förolyckats vid Skälbådarna mellan Grepens fyrskepp och fastlandet i Öregrundstrakten. Av de ombordvarande — en besättning av 12 man och 2 passagerare — ha 8 omkommit under försök att i fartygets livbåt rädda sig i land.
Ångaren, som går i trafik mellan Gävle och Stockholm via Roslagshamnarna, avgick på lördagskvällen vid 11-tiden från Gävle. Den hade intagit last av styckegods, hudar, kaffe, mjöl och socker samt 280 tomfat. Lastrummet under däck var fyllt och dessutom hade däcket delvis tagits i anspråk. Ångarens hela lyftförmåga var dock icke utnyttjad. Sålunda hade ångaren för att bli mera stabil en barlasttank fylld med 16 ton vatten.
Vid avfärden från Gävle var vädret tämligen lugnt, men stormvarning hade ingått och en person som på eftermiddagen varit ute åt Bönan varnade styrmannen Rosenblad för att gå ut. Vederbörande ansåg emellertid ingen fara vara för handen, hälst som ångaren betraktades som mycket sjöduglig.
Rudolf Kjellén.
Rudolf Kjellén död.
Sent på kvällen den 14 november ingick meddelandet att professor Rudolf Kjellén avlidit i Uppsala. Han hade länge lidit av en hjärtsjukdom, som på sistone tagit en dödsbringande vändning.
Med Rudolf Kjellén, professor regius Skytteanus, försvinner en av det samtida Sveriges mest fängslande kulturbärare. Hans vetenskapliga produktion är omfattande och uppmärksammad. För den övervägande delen av Kjelléns svenska samtida framstår han dock icke som vetenskapsmannen, utan som den kunniga och fängslande kommentatorn till det politiska skådespelet både här hemma och ute på världsscenen.
Professor Kjellén var vid sin bortgång något över 58 år gammal. Född 1864 i Torsö i Västergötland, där hans far var kyrkoherde, studerade han i Skara och Uppsala, blev docent i statskunskap vid Uppsala universitet 1890 och fick snart förordnanden att tidvis uppehålla Skytteanska professuren. Han överflyttade dock redan påföljande år till Göteborgs högskola, där han efter tjänstgöring som e. o. lärare kallades och utnämndes till professor i statskunskap med statistik 1901. Femton år senare tillträdde han efter vederbörlig kallelse av Skytteanska stiftelsens patronus Uppsalaprofessuren i statskunskap och vältalighet.
Direkt politisk verksamhet har han utövat bland annat som högerrepresentant i andra kammaren 1905—1908 och i första kammaren 1909—1917, vartill även slöt sig en flitig publicistisk verksamhet i olika frågor på dagordningen.
215
Källa: Project Runeberg ·
