Sida 467
1927
Karlfeldts Hösthorn utkommen.
En bok.
Två kvällar å rad ha nu lampor tänts och huvuden böjts i alla Sveriges städer och även här och var ute på landsbygden över en bok, som i förrgår. morse för första gången låg i bokhandelsfönstren med ett rödbrunt, av stormen bråkat, höstligt träd på det anspråkslösa vita omslaget. En bok, därtill en diktsamling, väntad med spänning av ett helt folk. Sällsamt. Men när man i nio år samlar i ladorna, så kan man också efter de nio årens slut som en klok husbonde ur sitt förråd frambära nytt och gammalt och med myndig gästfrihet be allt folket slå sig ned vid ett dignande bord.
Dessa två kvällar har det varit som ett sus i luften av gungande rytmer och klingande rim, stämmor ha mumlat och nynnat, orglar brusat.
SUB LUNA.
Sub luna amo.
Mörk är min brud, brinner i bruna kvällar,
dansar i månglitterskrud, doftar som nattglim
under en kornblixtsky, svalkar som morgondaggen,
växlar som nedan och ny.
Sub luna bibo.
Mörkt är mitt öl, svartmältat korn dess kärna,
skummet som månglittermjöl. Tankar och löjen
sväva kring kannans rund, sväva som läderlappar,
sväva som guldlöv i lund.
DIKTER
Av. E.A- KARLFELDT
STOCKHOLM > WAHLSTRÖM & WIDSTRAND
Omslaget tecknat av Jerk Werkmäster.
Sub lIuna canto. Mörk är min sång, suckar som våg i vassen, rullar som bränningens gång, reser sig trotsig, sjunker tillbaka tung, ebbar sin tid och flödar,
gammal och kvalfullt ung.
Det är väl inbillning alltsammans, men det har i alla fall förnummits så av en och annan. Dikter, som skola leva i oöverskådlig framtid, uppfångas nu för första gången av ögon och framsäges av läppar, som skola vara jord kanhända inom en handfull år, månader, veckor, medan de, dikterna, leva sitt odödliga liv och glädja släktled efter släktled.
Quelquune. (Märta Lindqvist.) Svenska Dagbladet, 8 oktober.
Karlfeldts Hösthorn
har enligt vad skaldens förläggare, hr P. K. Wahlström, chef för Wablström & Widstrand, uppger tryckts mellan oktober och december i fyra upplagor på tillsammans 18 700 exemplar.
Sub luna vivo. Mörkt är mitt liv, ringa och vanligt i öden, sorger och tidsfördriv. Gärna jag delar tingens förgängliga lott, lycklig att lida och njuta jordlivets fulla mått.
3
Sub luna morior. Mörk är min grav. Giv mig åt namnlös torva eller åt vind och hav: vilan i mullen, eller ett skärat stoft, fladdrande som min längtan
fladdrat mot månklara loft.
E. A. Karlfeldt.
467
Källa: Project Runeberg ·
