Sida 264
1923
Det lutheranska Sverige.
Luthersk pastor på katolsk mässa, ön avgå. z Ett av de senaste 3 utslagen av den gras- > serande = katolik- 3 skräcken har drab- 3 bat pastor J. Gondret vid Ersta dia- | konissanstalt, som i dagarna fått silkessnöret och alltså kommer att lämna sin befattning. Och varför? Jo, han har dristat sig besöka ett så illa beryktat ställe som katolska kyrkan på Söder. Och inte nog med det. Han har t. o. m. fallit på knä under en mässa. Detta om också en högst allvarlig blamage av en pastor vid Ersta, hade kanske förlåtits. Men hr Gondret rågade måttet genom en verklig dödssynd. På en bjudning här i staden kom man att resonera om Gustaf IT Adolf, och därunder tog han sig före att som sin mening uttala att bemälde monark när allt kom omkring, kanske inte var så omänskligt stor som diverse historieskrivare envisas att göra honom. Därmed var pastorn dömd. Det kan omöjligen tillåtas en luthersk präst hysa dylika åsikter. Åtminstone får han inte bära fram dem. Ej ens på en bjudning inom skål och vägg. Pastor Gondret måste ta avsked av Ersta.
Pastor Gondret biktar sig:
Ingalunda förnekar jag mina katolska tendenser. Jag beundrar den katolska kyrkans rika andaktsliv, och jag har liksom ett oavvisligt behov att ibland i mässan höra Kyrie, Credo och Agnus Dei. Mycket har jag för min inre människas stärkande mottagit genom katolsk litteratur. Den, näst Bibeln, bästa bok jag vet är Thomas a Kempis.
Dryckesorgier i sakristian på nattvardsvin. Kyrkväktare i Åsele gör inbrott i kyrkans källare och stjäl.
Den skyldige är 60-årige kyrkvaktaren E. Jönsson, en man som hittills i alla sina livsdagar gällt för en särdeles skötsam och ordentlig karl, åtnjutande sockenbornas allmänna högaktning. Han har häktats.
J. Gondret.
264
Prästman som utgår ur statskyrkan.
I en skrivelse daterad den 25 maj, har e.o. lektorn vid Södertälje kommunala gymnasium, pastor Oscar Haglund, hos Luleå domkapitel anhållit om avsked från
Oscar Haglund. Prästämbetet. Skrivelsen är av följande innehåll: »Till högv. Domkapitlet i Luleå.
Undertecknad får härmed vördsamt anhålla om avsked från mitt ämbete som prästman i svenska statskyrkan.
Södertälje den 25 maj 1923. Med vördnad
Frans Oscar Vilhelm Haglund. E. o. lektor vid komm. gymnasiet i Södertälje.
Haglund, som är fil. mag. och teol. kand., prästvigdes i Luleå i juni 1921 och har tjänstgjort som präst somrarna 1921 och 1922 (i Nyåker och Fredrika). Hösten 1922 ingick han i Södertälje missionsförsamling där han sedan dess verkat som evangelist och även någon tid som församlingens predikant.
— Länge har jag varit övertygad om omöjligheten att vara i statskyrkans tjänst, säger lektor Haglund. Jag kan icke trivas i en kyrka som är så oförstående och intolerant beträffande en viss och innerlig Kristustro som statskyrkan, där ju för övrigt församlingsgemenskap i biblisk mening är otänkbar. Det måste även smärta en kristen att nödgas bevittna all den döda ritualism som i denna stund råder i statskyrkan och ännu tyngre är det att som präst nödgas mer eller mindre engagera sig däri. Den »kyrka», som ställer till högtidsstunder med predikan och bön och kantater och extra liturgi för ett par mässhakar, den har kommit avsevärt långt från bibeln. Då Gud har givit mig en uppgift som missionslärare i Svenska missionsförbundet är det tydligt att jag tar avsked från prästämbetet eftersom det för mig inte kan bli den minsta tvekan om vem jag vill tjäna:
Pastor Tidström mässar i träskor Grav anklagelse mot prästen på Ornö. Det är en hel rad | förseelser man tillskriver pastor Tidström. En gång har han döpt en fiskares barn utan att ge det namn, och tre gånger sägs han ha uppträtt anstötligt vid begravningar. Bland annat hade han vid en jordfästning placerat sig på en sten, tio meter från begravningsföljet, och ätit samt druckit öl direkt ur flaskan. Under pågående jordfästning i kyrkan uppgives han plötsligt ha avbrutit akten, gått in i sakristian och hämtat en kungörelse om försäljning av svin, oxar och hästar och lantbruksredskap, vilken han läst upp framför altaret samt därpå fortsatt jordfästningen. Flera gånger säges han ha uteblivit från gudstjänsten även då vädret varit vackert; och han har förrättat altartjänst iförd mässkrud och träskor. Konfirmation har ej förekommit under flera år, ej heller nattvardsgång, och expedition har ej funnits på Ornö sedan sex år. Pastor Tidströms tjänstgöring kan enligt församlingsbornas mening »omöjligt leda till annat än avkristning och hedendom».
Predikan på kyrktrappan.
Pastor Tidström skulle söndagen, den 6 maj, för första gången på flera månader förrätta högmässan i öns kyrka.
Kyrkvaktaren på Ornö skall öppna kyrkan på söndagarna och ringa tre gånger, kl. 9, kl. 10 och kl. 11. I söndags gjorde han ingendera delen. Pastor Tidström anlände till kyrkan strax före kl. 11 och fann då kyrkan stängd. Han begav sig då till församlingens kantor och klockare, landstingsman Frideen. Den enda åtgärd denne vidtog var att visa prästen var nycklarna funnos. Pastor Tidström ansåg sig förhindrad att själv öppna kyrkan, och föredrog att hålla en kort predikan från kyrktrappan.
F. Tidström.
Ornöprästen retirerar.
Fred har slutits på Ornö. Pastor Tidström har dragit det kortaste strået. Han blir nu av domkapitlet placerad på annan ort.
Källa: Project Runeberg ·
