Sida 275
En skaldinna
Avliden diktare.
Midsommardagen avled i Raivola i Finland i sitt hem författarinnan Edith Södergran i en ålder av 31 år. Den avlidna var född i Petersburg, där hon även gick i skola. Edith Södergran har utgivit fyra diktsamlingar »Dikter», »Septemberlyran», »Rosenaltaret» och »Framtidens skugga». Den avlidna har för det mesta varit bosatt i Raivola, där hennes far äger en gård.
Edith Södergran. f. 1892.
LANDET SOM ICKE ÄR.
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit —
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn? Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet. Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar. Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och
alltid skall älska.
1923 och en skald.
FRANS G. BENGTSSON
TÄRNING-KAST
fo
Frans G. Bengtsson 1. 1894.
ALB. BONNIERS FÖRLAG
KUNG KARLS VÄRJA.
Som är att beskåda i livrustkammaren i Dresden.
Här, mellan franskt rapiére och ungersk sabel syns blank, kung Karl, din långa, raka pamp. Vann kusin August den, när han aimabel
gav bal för dig? Han vann den ej i kamp.
Bars den, när du, en kung ur österns fabel, skrämt kejsarn knäsvag med skvadroners tramp, när Marlborough, Europas konnetabel,
räckt blommor till dig över scenens ramp?
Din samtid levde krokigt och på tvären bland snusförnuft och kabinettsbesvären, spinettklink, gräl och Amors rosenband.
Hos dig var allting rakt: — din tro, ditt land, ditt kungaord, de skyldrande gevären, och krigets konst och klingan i din hand.
Frans G. Bengtsson
MÅNEN.
Vad allting som är dött är underbart och outsägligt: ett dött blad och en död människa och månens skiva. Och alla blommor veta en hemlighet och skogen den bevarar, det är att månens kretsgång kring vår jord är dödens bana. Och månen spinner sin underbara väv, den biommor älska, och månen spinner sitt sagolika nät kring allt som lever. Och månens skära mejar blommor av i eenhöstnätter, och alla blommor vänta på månens kyss i ändlös längtan. Edith Södergran
275
Källa: Project Runeberg ·
