Sida 292
Haller ...
Buskeruds amt i Norge, hvilken sträcker sig i nordöstlig och sydöstlig riktning från Hallingskarven till norra änden af sjön Kröderen. Arealen 5,520 qvkm. 14,335 innev. (1875). Dalen, som på flere ställen erbjuder hänförande naturscenerier, begränsas i n. af Valdersfjällen, i v. af Hardangerfjällens vidsträckta platå, i s. af Krödsherred och i ö. af Ringerige. Innevånarna ("hallinger") anses vara ett lifligt, men styfsint folk, rikt på minnen från forna dagar. Under medeltiden hörde H., som synes hafva blifvit uppodlad i en jämförelsevis sen tid, under Gulatingslagen och under biskopen i Stavanger. F. n. utgör den i administrativt hänseende ett fogderi af Buskeruds amt och i ecklesiastikt hänseende ett prosteri, bestående af socknarna Nes, Gol, Ål och Hol, af Kristiania stift. O. A. Ö.
Hallingeberg, socken i Kalmar län, Södra Tjusts härad. Arealen 15,817 har. 2,873 innev. (1880). H. utgör ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt.
Hallingelfven, norsk elf, som kommer från sjön Strandefjorden på norra sidan af Hallingskarven, tager sin riktning mot ö. och s.ö., genomflyter sjön Kröderen och faller in i Drammenselfven. Längd 186 km. H:s vigtigaste tillflöde är den 59 km. långa Hemsilelfven. O. A. Ö.
Hallingjökeln l. Hardangerjökeln, en med snöbräer betäckt, praktfull fjälltopp i Ulviks socken i Hardanger (Norge), s.v. om Hallingskarven. Höjd 1,990 m. O. A. Ö.
Hallingskarven, en lång, på sina ställen af evig snö betäckt, brant fjällmur, som sträcker sig längs Hardangerviddas norra gräns, mellan Gol i Hallingdal och Ulvik i Hardanger. Den afbrytes endast af tvänne djupa klyftor, Folaskardet i ö. och Kirkedören i v. O. A. Ö.
Hallinskiði, Nord. mytol., förekommer såsom en benämning på åsaguden Hemdall. Man har gissat, att namnet skulle beteckna guden såsom vandrande på den bågiga bron (regnbågen). Då emellertid ordet Hemdall äfven förekommer appellativt i betydelsen vädur och Hallinskiði äfvenledes i sådan användning har denna bemärkelse, så är det klart, att man af denna omständighet tagit sig anledning att begagna äfven det sistnämnda ordet såsom ett namn på Bäfrasts väktare. Anledningen hvarför Hemdall erhållit vädursnamnet känna vi numera icke, då ingen af de bevarade myterna derom lemna någon upplysning. Th. W.
Halliwell [hällioell], James Orchard, engelsk literaturhistoriker, f. 1820, har förvärfvat sig ett namn såsom grundlig kännare af Shakspeare och hans tid. Hans förnämsta verk äro: A dictionary of archaic and provincial words (1844--46; 9:de uppl. 1878), Life of Shakespeare (1847), Popular rhymes and nursery tales (1849), A descriptive calendar of the records of Stratford-on-Avon (1864), An account of the New Place (s. å.) och Illustrations of the life of Shakespeare (1874). Han har äfven redigerat en folioupplaga af Shakespeares samlade arbeten (1852--65).
Hallkel Agmundssön, med tillnamnet Krökedans, en mäktig länderman i Norge på Erik Magnussons tid (1280--99), var under konungens
minderårighet medlem af förmyndare-regeringen och uppträdde i denna egenskap med mycken kraft mot presterskapets orättmätiga anspråk. Då han motsatte sig dess fordringar på skattefrihet och oberoende af verldslig domstol, lyste ärkebiskop Jon honom i kyrkans bann. Ehuru det stundom kom till häftiga uppträden mellan honom och ärkebiskopen, hade bannlysningen dock inga vidare följder, utan H. fortfor att som förr sitta i konungens råd. 1283 reste han som sändebud till den tyske kejsaren Rudolf af Habsburg, antagligen för att ordna förhållandet till de tyska hansestäderna, med hvilka någon tvist uppstått, och återvände 1284, hvarefter han i offentligt uppdrag företog en resa till Hålogaland. 1286 finner man honom som hertig Håkans kastellan i Oslo. Då den mäktige jarlen Alf Erlingsson (1287) gjorde uppror, blef H. af honom tillfångatagen och förd till en ö vid Glommens mynning samt derstädes, mot tro och lofven, dödad. O. A. Ö.
Hallkyrka (T. hallenkirche, af halle, hall, stor sal), kyrka, i hvilken mellanskeppets och sidoskeppens hvalf hafva samma eller nästan samma höjd, i st. f. att det förstnämnda i vanliga fall plägar vara dubbelt så högt (och bredt) som de senare. Hallkyrkan får derigenom utseendet af en enda stor sal eller hall med sidobelysning, infallande genom fönstren i sidoskeppens yttermur, medan i det andra slaget af anläggningar fönster äro anbragta icke endast i sidoskeppen, utan äfven i mellanskeppets öfver sidoskeppens yttertak uppstigande öfvermur. Hallkyrkor förekomma redan under den senromanska tiden i nordvestra Tyskland och sedermera äfven i andra land. Svenska exempel äro domkyrkorna i Linköping, Strengnäs och Vesterås, Vadstena klosterkyrka, Storkyrkan i Stockholm m. fl. Upk.
1. Hallman. Johan Göstaf Hallman Göstafssön, skald, historieforskare, föddes i Sköldinge socken, Södermanlands län, omkr. 1701, blef student i Upsala 1719, prestvigdes 1723 och promoverades 1726 till filos. magister. S. å. kallades han till pastor vid Dylta svafvelbruks församling i Nerike samt blef 1729 komminister vid Hedvig Eleonora församling i Stockholm och 1737 kyrkoherde derstädes. 1752 nämndes H. till teol. doktor. Han afled i Stockholm d. 23 Ang. 1757. -- H:s namnkunnighet grundar sig på hans skriftställareskap. Detta delar sig i tre väsentligt skilda grenar: han var predikoförfattare och andlig talare, forskare i fäderneslandets häfder och skald. I förstnämnda egenskap utgaf han en mängd predikningar vid särskilda tillfällen, hvilka arbeten på sin tid voro högt värderade. Sin forskningsgåfva lade han i dagen redan med sin gradualafhandling Nericia (1725). Snart derefter framträdde hans båda hufvudarbeten på detta område: The tvenne bröder Oluff Petri Phase, Lars Petri Hin Gamle, til lefwerne och wandel beskrifne (1726) samt Beskrifning öfver Kiöping (1728). Om än i synnerhet det förra gifvit en nyare tids granskning anledning till anmärkningar, så är icke dess mindre visst, att dessa arbeten af en helt ung man måste för sin tid anses som
Källa: Project Runeberg ·
