Sida 318
Hamilton ...
Bischari-sprache" (bd I, 1881). -- Bilin- (mindre riktigt bilen- eller belen-)språket talas af bogos (se d. o.) och har behandlats af Reinisch "Die Bilin-sprache" (1882). -- Sjoho (saho), som talas af soho-folket vid Röda hafvets kust s. om Masáua, har af samme forskare blifvit studeradt i en af dess förnämsta dialekter: "Die sprache der Irob-Saho" (1878). Af de till Abessinien hörande falasjaoch agau-språken, liksom af dankali och somali utmed Röda och Indiska hafven, har man blott några spridda ord- och exempel-samlingar. De vetenskapliga resultat, som ur dessa kunnat vinnas, hafva sammanstälts af Praetorius ("Zeitschrift der deutschen morgenländischen gesellschaft", 1870). -- Bättre kändt är galla uti inlandet s. om Abessinien, öfver hvilket språk man har tvänne utförliga grammatiker, af Massaja (1867) och Tutschek (1845), samt ett lexikon af sistnämnde författare (1844). -- Då de flesta hamitiska språk äro så ofullständigt undersökta, kan man ännu icke med någon större noggranhet yttra sig om de särskilda egenskaper, som känneteckna dem till skilnad från andra språkstammar eller med full visshet afgöra om och i hvad mån de äro beslägtade med andra språk. Dock har det redan blifvit bevisadt, att den hamitiska språkstammen står i ett närmare förhållande till den semitiska, än det som kan uppvisas ega rum mellan något annat par af de fyra formrikaste språkfamiljerna, den uralaltaïska, indoeuropeiska, hamitiska och semitiska. Den närmare arten af denna frändskap emellan hamitismen och semitismen, som förnämligast framträder i pronomina och verbalböjningen, finnes fullständigast uppvisad i ett svenskt arbete: Almkvist, "Den semitiska språkstammens pronomen" (1875). Af de hamitiska språkens slägtskapsförhållanden sins emellan lemnade Fr. Müller en för sin tid förtjenstfull öfversigt: "Reise der oesterreichischen fregatte Novara, Linguist. theil" (1867). En utförligare, vetenskapens nuvarande ståndpunkt motsvarande framställning af samma ämne har man att vänta i det snart utkommande andra bandet af det ofvannämnda arbetet "Die Bischari-sprache". H. A.
Hamlad l. hamblad (af Isl. hamla, lemlästa), jur., förekommer i betydelsen svårt misshandlad såväl i 1734 års lag som i Sveriges äldre lagar. Så t. ex. innehåller Kristoffers landslag, Såramål med vilja, kap. XII: "Nu kan man warda huggin eller hambladher, swa at han är ey föör till Tings eller Kirkio, sigh at kära, eller såår sijn syna lata: Tha skal Häradzhöfdinge budh faa, han skal honom siex sanninda män nempna, The skula tijth komma innan nästa fiughurtan nätter efter thet skadhin gjordis och mäta Saar hans, och swa ther före bota lata, som the wilia sin Eedh före biuda, och saar och akoma äro til". I 1734 års lag förekommer ordet i 6 kap. 2 § Ärfda Balken. E. S.
Hamlet (Amleth), dansk forntidshjelte och konung, enligt Saxo son till konung Örvendel och drottning Gerutha. Sedan Örvendel blifvit mördad af sin broder Fengo och denne äktat Gerutha, ställde H. sig galen, under det han
likväl ständigt förberedde hämd. Sänd till England för att dräpas, vann han der mycket beröm, hustru och krigsmakt, hvarefter han återsände till Danmark och hämnade sin fader. Han är kanske den förnämste representanten i nordens sagohäfder för den sega uthålligheten i fullföljandet af ett ändamål och för listen i hjeltemodets tjenst. Under medeltiden tyckes namnet hafva öfvergått till betydelsen af dåre; åtminstone användes ordet Amblode (se d. o.) i denna bemärkelse i Gamla l. Erikskrönikan. Behandlad i en italiensk novell, har sagan om Hamlet kommit till Shakspeares kännedom och gifvit honom ämnet till tragedien "Hamlet". Äfven Oelenschläger skref i sin ålderdom en "Amleth", ett tämligen svagt arbete.
Hamlin [häm-], Hannibal, nord-amerikansk statsman, f. 1809, sysselsatte sig 1833--51 såsom sakförare i staden Hampden (staten Maine). I politiken slöt han sig i början till demokraterna, hvilka 1843 och 1845 invalde honom i unionskongressens representanthus samt 1848 och 1851 i senaten, men öfvergick 1856 till republikanska partiet samt utsågs af detta s. å. till guvernör i Maine och 1857 till unionssenator. 1861-- 65 var han den stora republikens vicepresident (under Lincolns första presidentskap) och beklädde 1865--69 en indrägtig syssla i Boston. 1869 utsågs han för 6 år till unionssenator.
Hamling l. Underqvistning, ett skogsbrukssätt, som hufvudsakligen afser vinnande af foderlöf åt kreaturen och smärre virke till bränsle, nyttjas i hagar och ängsmarker samt för de utefter vägar planterade träden. Pil- och poppelarterna jämte ask och annbok lämpa sig bäst för detta hushållningssätt. Björk, asp och ek samt de flesta öfriga löfträd kunna underkastas hamling, men blifva icke då så varaktiga som de först nämnda trädslagen. C. G. Hz.
Hamm, stad i preussiska regeringsområdet Arnsberg (Westfalen), vid Lippe. 20,783 innev. (1880). H. är en hastigt uppblomstrande industristad, som har flere jerngjuterier och maskinverkstäder, tvänne stora verk för tråddragning jämte puddel- och valsverk samt fabriker för tillverkning af landtbruksredskap, kemikalier m. m.
Hamm, Wilhelm von, tysk agronom, f. 1820, blef 1844 direktör för landtbruksskolan vid Bern och flyttade 1846 till Leipzig, såsom redaktör för "Agronomische zeitung", hvilken han utgaf till 1869. 1848 deltog H. med en friskara i kriget mot Danmark och grundlade 1851 vid Leipzig en fabrik för åkerbruksredskap. 1867 utnämndes han till chef för åkerbruksdepartementet i österrikiska handelsministeriet och inträdde 1868 i det då grundlagda åkerbruksministeriet. H. har utöfvat en betydande författareverksamhet inom agronomiens och industriens områden. Bland hans många skrifter märkas: Die landwirthschaftichen geräthe und maschinen Englands (1845); Belehrungen über alle zweige der viehzucht (2:dra uppl. 1870); Grundzüge der landwirthschaft (1851--54, bearbetning efter ett franskt original); Wesen und ziele der landwirthschaft (1867); Illustrirter katalog der Londoner industrieausstellung 1862
Källa: Project Runeberg ·
