Sida 397
Hartmann ...
Hartmann von Aue, tysk medeltidsskald, föddes omkr. 1170 i Aue (antagligen Obernau vid Rottenburg, nära Neckar), tillhörde en schwabisk riddareslägt och fick en för sitt stånd ovanligt lärd uppfostran. Han var sjelf riddare och deltog i ett korståg (troligtvis 1197) samt anses hafva dött i första årtiondet af 1200-talet. H:s förnämsta verk äro artusromanerna Erec, hans äldsta dikt, och Iwein (bearbetningar efter den nordfranske trouvèren Chrétien de Troyes' "Erec" och "Li chevalier au lyon") samt riddarelegenderna Gregorius auf dem steine (äfvenledes efter fransk källa) och Der arme Heinrich (efter obekant original). Han författade dessutom tvänne Büchlein minnesånger. H:s alla dikter utgåfvos, med förklaringar, 1867--69 (2:dra uppl. 1870--73) af F. Bech i "Deutsche classiker des mittelalters".
Hartmansdorff, Jakob August von, ämbetsman, riksdagsman, af en från svenska Pommern bördig ätt, föddes i Adelöfs socken i Jönköpings län d. 12 Mars 1792. Fadern, kapten vid Jönköpings regemente, afled i hans barndom och efterlemnade ett torftigt hem. Sträng arbetsamhet och sparsamhet blefvo oundgängliga för H:s fortkomst, och dessa egenskaper tillegnade han sig tidigt. De medförde väl en sträf karakter, men ock duglighet, ihärdighet och sjelftillit. 1806 blef han student i Upsala och 1808 tog han juridisk examen och kansliexamen. 1810 blef han kopist i pommerska expeditionen, 1811 kanslist i sundhetskollegium samt 1812 kanslist och 1814 protokollssekreterare i kolonialärendenas departement. I riksdags- och utskottskanslier gjorde han äfven tjenst (1810, 1812 och 1815), liksom i uppfostringskomiténs kansli. Dessutom erhöll han åtskilliga enskilda förtroendeuppdrag. Så arbetade han under hofkansleren frih. G. af Wetterstedt och statssekreteraren Wirsén, bl. a. i kronprinsen Karl Johans högqvarter i Tyskland 1813--14, och åtföljde kronprinsen till Paris såsom föredragande af pommerska m. fl. ärenden. För handläggande af dessa qvarstannade han i Pommern äfven efter svenska arméns aftåg, men hemkallades och åtföljde som kanslist den svenska kommission, åt hvilken förhandling med norska stortinget uppdragits (1814). 1816 kallades han till sekreterare hos den svenske riksståthållaren i Norge och innehade denna halft enskilda, halft officiella ämbetsställning till 1821. S. å. kallades han till ledamot af den 1819 tillsatta komité, som fått i uppdrag att afgifva förslag till förvaltningens ombildning. Men inom komitén vunno H:s mera genomgripande ändringsförslag icke gehör, då flertalet ansåg "rubbning af rikets grundlagar" icke kunna af komitén föreslås. H. utarbetade då sin afvikande mening till en vidlyftig reservation (2 vol.), hvilken, jämte komitéförslaget, inför 1823 års riksdag af K. M:t framlades. Vid denna riksdag intog H. för första gången säte på riddarhuset, som invalde honom i det särskilda utskottet för behandling af förslagen till ämbetsverkens reorganisation. Den jämnvigtsteori, som utgjorde grunden för H:s samhällslära, ledde honom till opposition, då han fann, att regeringen för sin del stört jämnvigten genom ingrepp i
ständernas rätt, genom oförsvarligt utöfvande af sitt ekonomiska lagstiftningsenvälde o. s. v. Synnerligen starkt ogillade han regeringens yrkande på förhöjda statsutgifter trots försämradt ekonomiskt tillstånd, hennes ytterligt prohibitiva författningar och öfverdrifvet stränga straff för öfverträdelser deremot. Regeringen borde icke häller egenmäktigt få bestämma tidningsportot, yrkade H., ty hon kunde derigenom hindra misshagliga tidningars spridning. H. fordrade t. o. m., att ständerna inga nya anslag skulle bevilja, derest icke regeringen under riksdagens lopp meddelade bifall till revisorernas oinskränkta rätt att granska allmänna medels användning. Öfverflödiga och öfverdrifna prestlöner ville H. indraga och använda medlen till folkskolans och elementarläroverkens bästa. Emellertid ville han icke tadla personer. Autodidakt inom statsläran, utan filosofisk underbyggnad och högre begåfning, men nitisk och fylld af de bästa afsigter att arbeta för fosterlandets utveckling på en god väg, blef han i åsigter mera beroende af yttre förhållanden, än han måhända sjelf märkte. Riddarhusoppositionen såväl som tidningspressen tillät sig mycket, som H. ogillade, hans gamla patroner bland regeringspersonalen gåfvo honom välvilliga förklaringar, och hela ridderskapet och adeln egnade stort förtroende åt hans ärliga arbete vid frågors utredning. H:s rent oppositionella skede blef derför icke af lång varaktighet. 1823 valdes han af sitt stånd till fullmäktig i riksgäldskontoret och nämndes 1825 af regeringen till ledamot i den s. k. "stora skolkomitén". Ehuru tidigare en försvarare af det gamla skolsystemet, öfvergick H. -- förnämligast påverkad af Lefrén -- till de nya åsigter, hvilka förenade komiténs majoritet, och blef för dessa åsigter en trogen kämpe under hela sin lifstid. Komiténs förslag till undervisningens ordnande erhöll i "Nya elementarskolan i Stockholm" ett eget experimentalfält, och i dennas direktion var H. ifrån dess början till sin död verksam ledamot, under många år ordförande. Såväl vid riksdagar som vid läraremöten förde H. de nya åsigternas talan med ett lif och en värme, som sällan röjas i hans offentliga yttranden vid andra ärendens behandling. Under riksdagen 1828--30 blef H:s aflägsnande från oppositionens led mer och mer märkbart. 1826 hade han blifvit riddarhuskamrer, valdes 1828 till bankofullmäktig och kallades 1831 till statssekreterare för ecklesiastik-expeditionen, som representant för skolkomiténs majoritet. Denna hade i Dec. 1828 afgifvit sitt betänkande, hvilket sedan utstälts till granskning af konsistorier m. fl. vederbörande. H. bestämde d. 1 Sept. 1832 som termin för denna granskning. Den samma höst sammanträdande skolrevisionens anmärkningar sändes sedan till konsistorierna m. fl.; men innan dessa hunnit till K. M:t ingifva sin kritik öfver kritiken (1839), hade H. längesedan upphört att utöfva statssekreterarens ämbete. Den nya studentexamens införande blef under H:s statssekreteraretid den enda praktiska frukten af komiténs arbete. Synnerligen ogynsam för genomförande af en reform var också H:s ställning
Källa: Project Runeberg ·
