Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt

af K. G. A. Erfurdt (1809) påbörjade upplagan af Sofokles' verk samt kommenterade och utgaf Euripides' (1810--27 och 1831--41). Han utgaf dessutom Aristofanes' "Nubes" (1799), Plautus' "Trinummus" (1800), Aristoteles' "De arte poetica" (1802), de orfiska dikterna ("Orphica", 1805; en ytterst vigtig upplaga), de homeriska hymnerna (1806), Fotios' lexikon (1808), Bions och Moschos' dikter (1849) samt behandlade i sina Opuscula (hvaraf han sjelf utgaf 7 d. 1827--39; en 8:de utkom efter hans död 1877) bl. a. frågorna om de homeriska och hesiodiska sångernas uppkomst, Pindaros' dikter och den grekiska mytologien, hvilken enligt hans åsigt var hvarken symbolisk eller allegorisk, utan poetisk (personifierande).

Hermann, Friedrich Benedikt Wilhelm, tysk nationalekonom, f. 1795, kallades 1827 till e. o. professor och blef 1833 professor i nationalekonomi vid universitetet i München. 1839 utnämndes han till chef för statistiska byrån i Bajern samt blef 1845 ministerialråd och 1855 verkligt statsråd. Död 1868. H. hade för sitt rykte att vara en af Tysklands mest framstående nationalekonomer att tacka i främsta rummet sitt stora arbete Staatswirthschaftliche untersuchungen (1832; 2:dra omarbetade uppl. 1870). 1850--67 redigerade han "Beiträge zur statistik des königreichs Baiern".

Hermann, Karl Heinrich, tysk målare, f. 1802 i Dresden, erhöll undervisning i Düsseldorf under Cornelius. Tillika med tvänne andra af dennes lärjungar målade han fresker i universitetshuset i Bonn. Derefter följde han Cornelius till München och var honom behjelplig vid hans stora arbeten i Glyptoteket och Ludvigskyrkan, der Lukas och Johannes, Uppståndelsen och Bebådelsen samt de fyra kyrkofäderna äro hans verk. Af hans egna kompositioner må nämnas freskerna i Königsbau efter Eschenbachs Parcival, Kristi himmelsfärd i protestantiska kyrkans tak samt, i slottsträdgårdens arkader, Kejsar Ludvigs af Bajern seger vid Ampfing. 1844 kallades han till Berlin, der han målade en mängd fresker i Klosterkirche. Mellan 1837 och 1852 utarbetade H. en serie af 15 stora teckningar öfver tyska folkets historia, och 1866 började han ett liknande arbete öfver den engelska historien. Död i Berlin 1880. C. R. N.

Hermann, Karl Friedrich, tysk historiker och filolog, f. 1804, d. 1855, blef 1832 professor i filologi i Marburg och 1842 professor i filologi och arkeologi i Göttingen. Han var en af de grundligaste kännarna af den klassiska literaturen och historien samt har i en mängd arbeten lemnat vigtiga bidrag till kunskapen om nästan hvarje sida af de klassiska folkens lif. Hans förnämsta arbeten äro: Lehrbuch der griechischen antiquitäten (I d.: Staatsalterthümer, 1841, 5:te uppl. 1875; II d.: Gottesdienstliche alterthümer, 1846, 2:dra uppl. 1857; III d.: Privatalterthümer, 1852, 2:dra uppl. 1870), Geschichte und system der platonischen philosophie (1839) och Kulturgeschichte der griechen und römer (1857--58).

Hermannsburg. 1. By i preussiska landdrosteiet Lüneburg, på Lüneburgheden. Omkr.

1,500 innev. Pastor L. Harms grundade der 1849 en luthersk missionsanstalt, hvars arbetsfält är företrädesvis Syd-Afrika (50 stationer med öfver 60 missionärer), Ostindien, New Zealand, der missionen af engelska regeringen erhållit ett stort jordområde, samt Amerika. Till anstalten höra jämväl boktryckeri, bokbinderi, barnhem samt stort landtbruk. -- 2. Missionsstation i distriktet Umvoti i Natalkolonien, Syd-Afrika, vid ett tillflöde till floden Umvoti. Stationen grundades 1854 af den ofvannämnda missionsanstalten och har ett stort antal filialer i Natal och Zululandet.

Hermannstadt. 1. (Magyar. Szeben.) Komitat i storfurstendömet Siebenbürgen. 3,313,52 qvkm. 141,627 innev. (1880). -- 2. (Magyar. Nagy-Szeben.) Hufvudstad i nämnda komitat och fordom i hela Siebenbürgen, belägen på en kulle vid floden Cibin och vid Grosswardein--H.-jernvägen. Den egentliga staden, som förr omgafs af fästningsmurar, består af en högre liggande, välbyggd del och en lägre, mera, oregelbunden, mellan hvilka leda branta trappor, och har öfvervägande tysk befolkning ("sachsare"), omkr. 12,000, hvaremot de 3 förstäderna bebos af rumaner och zigenare. Hela antalet innevånare uppgick 1880 till 19,446. Af stadens 10 kyrkor ega katolikerna 4, de reformerte 1, grekerna 3 och lutheranerna 2, af hvilka sistnämnda den ena, i gotisk stil och med ett 73 m. högt torn, utgör stadens förnämsta byggnadsverk. För öfrigt märkas rådhuset med sachsiska arkivet, bruckenthalska palatset med ett rikt bibliotek, naturalie- och konstsamlingar, tyska teatern, militärhospitalet, dårhuset, 1 infanteri- och 1 artillerikasern. H. är säte för det siebenbürgska militärkommandot, för en grekisk-orientalisk ärkebiskop och för superintendenten öfver lutherska kyrkan. I staden finnas en naturhistorisk förening, en ungersk rättsakademi, 1 katolskt och 1 lutherskt gymnasium, åtskilliga andra skolor samt flere kloster och seminarier. Handeln med Orienten var fordom mycket blomstrande, men är numera inskränkt till transito-affärer på Rumanien. Af större betydelse är industrien, som omfattar kläde, papper, lervaror, tågverk, ljus, hvilka i massor afsättas ända till Wien. Den närbelägna byn Heltau har stora ylleväfverier och betydlig fruktodling. -- H. (redan i en urkund från 1223 kallad Villa Hermanni, d. v. s. Hermans stad) var en af de tyska kolonier, som under 12:te årh. anlades i Siebenbürgen, och blef snart medelpunkt för hela kolonisationen. År 1442 belägrades H. af turkarna och efter slaget vid Mohacs (1526) af Johan Zapolyas trupper. 1610 intogs det genom list och plundrades af siebenbürgske fursten Gabriel Bathori. S. A. L.

Hermann und Dorothea, titeln på ett berömdt epos af Göthe. Se Göthe, J. W. von, sp. 422.

Hermannus Contractus ("Hermann den lame"), grefve af Vehringen, tysk lärd och musiker, f. 1013, lefde såsom munk i klostret Reichenau och dog 1054. Jämte astronomiska skrifter och en värdefull krönika (från Roms grundläggning till 1054) skref han De monochordo m. fl. traktater öfver musik samt komponerade framstående