Sida 782
Temasight ...
uppbygdt på samma plats som Jerusalems gamla tempel och derför kallades Salomos tempel. Efter detta sitt »residens» erhöll orden sitt namn, och med anledning häraf benämndes de ordenshus, som den senare på andra ställen uppförde, tempel. Som ordens syfte i hög grad motsvarade den då rådande krigisk-religösa andan, ej blott tillväxte den raskt i antals utan fick snart äfven storartade donationer, både i konungariket Jerusalem och i Vesterlandet, och blef sålunda en af denna tids mäktigaste och rikaste korporationer. Bernhard af Clairvaux var dess ifrige gynnare och utverkade, att den på kyrkomötet i Troyes 1128 erhöll påflig stadfästelse och sin första regel, som han sjelf uppsatt. Denna, som gick förlorad under krigen, är ej känd i sin ursprungliga form. utan i en senare redaktion, som måste vara yngre än 1172. Under tidernas lopp fastställdes af orden sjelf åtskilliga stadgar utöfver regeln, de s. k. statuten, hvilka hemlighöllos för utom orden stående. Man har äfven antagit tillvaron af hemliga statut, i den mening att de skulle varit kända af endast en del ordensmedlemmar, de »invigde», men sådana hafva aldrig anträffats. 1172 erhöll orden af påfven Alexander III utvidgade privilegier, bl. a. rätt att hafva egna prester samt att behöfva bero endast af påfven, d. v. s. vara oberoende af biskoparna. Upptagandet i orden skedde under vissa högtidliga, hemliga ceremonier. Ursprungligen föregicks receptionen af ett noviciat, men detta åsidosattes snart, liksom föreskriften att minderåriga ej finge intagas. Medlemmarna voro: l) riddare, de egentlige tempelherrarna, af adlig börd och vanligen yngre söner i feodala familjer; 2) prester (efter 1172); genom inträde i orden förlorade de rätt till befordran inom kyrkan, men det beqväma lif och den frihet från biskoplig kontroll, som orden i stället erbjöd, synas hafva utöfvat en stark dragningskraft; 3) servienter, ofrälse lekmän; af dessa användes en del till krigstjenst, s. k. väpnare, hvilka i orden intogo en hedrad ställning; de öfrige voro handtverkare, jordbruksarbetare, betjenter o. d. Utom riddarna och väpnarna voro de s. k. turkopolerna äfven krigare, men deras ställning i orden är ej rätt känd. Riddarnas och presternas ordensdrägt var hvit, servienternas brun eller svart, men alla utmärktes genom ett rödt åttauddigt kors på drägten. En mängd personer ur olika samhällsklasser, äfven qvinnor, ja t. o. m. påfvar, trädde dessutom till orden i lösare förbindelse, af aktning eller för att få åtnjuta dess privilegier och mäktiga skydd. Då dessa, s. k. affilierade, donater l. oblater, stundom voro förmöget folk och efter regeln testamenterade sin egendom till orden, bidrogo de i väsentlig mån till dennes rikedom. I spetsen för orden stod en stormästare med furstlig rang, hvilken för lifstid valdes genom ett utskott. Hans makt var inskränkt genom det s. k. konventet, bestående af de högre ämbetsmännen (seneskalk, marskalk, skattmästare, närvarande storpreceptorer m. fl.) samt ett visst antal riddare och jämväl några servienter. Stormästaren och konventet, som utgjorde den egentliga regeringen, residerade till en början i Jerusalem, efter dess fall 1244 i det s. k. Pilgrimsslottet i närheten af S:t Jean d'Acre och, sedan äfven dessa orter 1291 gått förlorade, på Cypern. Vigtigare angelägenheter afgjordes på s. k. generalkapitel, ett slags riksdag för hela orden. För den lokala förvaltningen voro de land, i hvilka orden hade besittningar, indelade i provinser, hvar och en under sin storpreceptor, nämligen 5 Österländska (Jerusalem, Tripolis, Antiochia, Grekland och Cypern) samt omkr. 12 vesterländska, hvilkas sammansättning var något olika vid olika tidpunkter (Italien 2 l. 3, Pyreneiska halfön 2, Tyskland med de slaviska landen och Ungern 3, de Britiska öarna 1, det nuv. Frankrike 4 l. 5). I de tre skandinaviska rikena hade orden inga besittningar. Provinserna voro stundom indelade i större underafdelningar, alltid i kommenderier l. balleier (Fr. baillages), hvart och ett omfattande en mängd ordenshus (tempel) med tillhörande länderier samt många kyrkor, kapell, tionderättigheter, bondgårdar, qvarnar, skogar, fisken m. m. Styresmännen såväl för de större underafdelningarna som för kommenderierna och de större ordenshusen kallades preceptorer; deras liksom storpreceptorernas makt var inskränkt genom lokala kapitel. Antalet ordenshus skall under ordens blomstringstid hafva varit 9,000. Uppgifterna om antalet af ordens krigiska medlemmar vid denna tid vexla mellan 15,000 och 30,000. Den förnämsta provinsen i Vesterlandet var Francien, omfattande Isle de France, Champagne, Flandern, Burgund. Tillsammans med prov. Normandie bestod den af 85 kommenderier, med 283 hus, och alla Frankrikes större städer synas hafva haft befästa tempelhus. Årsafkastningen af godsen, i de båda provinserna utgjorde 60,000 livres, enl. nuv. penningvärde öfver 5 mill. francs, den enda säkra uppgift man har om ordens inkomster. Franciens storpreceptor utöfvade, då stormästaren vanligen vistades i Orienten, uppsigten öfver alla de vesterländska besittningarna, under namn af visitator. -- Tempelherrarna egnade sig ej blott åt kampen mot de otrogne, utan ock åt en storartad affärsverksamhet. De ombestyrde med god vinst på egna skepp pilgrimernas transport till Palestina, drefvo i sammanhang dermed en lönande grosshandel med orientaliska varor och voro sin tids största bankirer. De sålde till pilgrimerna resekreditiv, bestående i anvisningar på underhåll i ordenshusen på vägen. De förmedlade internationella penningtransaktioner och tjenstgjorde såsom kassaförvaltare åt konungarna i Frankrike och England, hvilka hos dem deponerade sina statsinkomster och bestridde statsutgifterna genom invisningar på orden. Denna penninghandel, hvars natur allmänheten ej förstod, väckte öfverdrifna föreställningar om ordens rikedom på reda penningar, och då de summor, som upptäcktes vid ordens fall, voro jämförelsevis obetydliga, uppkom talet att antingen Filip IV eller påfven stulit »tempelskatten» eller att den blifvit gömd. Det verkliga förhållandet synes hafva varit, att vinsten dels användes på krigen mot de otrogne -- utom sina egna krigareskaror underhöll orden betydliga
Källa: Project Runeberg ·
