Nya Stockholm

upp och trappa ned, ut och in, härs och tvärs. Och så skall man in till Meeths.

Det där tager tid, men är alldeles oundvikligt några veckor före jul, äfven om arbetena där hemma skulle komma på efterkälken. Kanske att Handarbetets vänner nu såsom alltid varda vänner i nöden. Deras lokaler äro fylda från morgon till afton.

Herrarne gå endast in till Sörmans då och då, men ännu köpa de ingenting. Så är man, utan att man ens tänkt derpå, långt inne i december. Man börjar tala om julväder. Anders har händelsevis »braskat», och nu skall jul naturligtvis »slaska», hvilken utsigt gör bodhandlarne ganska modstulna. De äro så ofantligt beroende af väderleken. Men köparne måste lockas, måste med starka medel dragas till hvar enda bod. Upplysningen stiger för hvarje afton och lyser lika klart, stundom bländande, i »magasinens» — en stockholmsbod med någon aktning för sig själf och med berättigadt anspråk på aktning hos allmänheten kallar sig magasin — nedra våning och i de öfra. Man riktigt öfverträffar sig själf i »étalage», denna svåra konst, som ännu för icke så ofantligt länge sedan var föga känd i Stockholm, men nu för hvarje år gör storartade framsteg, konsten att visa hvad man har och visa det på ett sådant sätt, att ingen annan kan visa maken. Hvilken täflan i det afseendet mellan våra handelsbodar! Huru annorlunda ser det icke ut i nya, mot hvad man såg i gamla Stockholm.

Det var en klagan, som hördes på de tider, då bodarne voro små, illa upplysta och dåligt försedda och då bodegarne i synnerhet icke förstodo att visa fram hvad de hade, och den klagan innehöll en försäkran, att »tiderna voro mycket dåliga», att man sålde litet och förtjänade ännu mindre. Samma klagan hör man ännu, och vanligtvis tillägges: »andra jular hade vi förr» .... Och likväl äro Stockholms handlande ännu ej rigtigt utarmade!

Det frostar upp, det faller snö och vi få ett litet nätt före. Anders braskade, men det gör julen också. »Gamla märken stå icke.» Ansigtena klarna. Man glömmer att klaga öfver de dåliga tiderna. Gatorna äro öfverfylda af människor. Bodarne äro ej häller tomma.

Söndagen näst före jul är inne. Det är den mest egendomliga söndag på hela året, en söndag, som egentligen icke är någon söndag och likväl mera festlig än söndagarne i allmänhet. Kyrkorna äro ej mycket besökta. De burgna familjernas fruntimmer ha icke tid att gå i kyrkan, ej ens om deras favoritpredikant är i tjänstgöring. Julstöket är i full fart, och broderierna, virkningarna, handarbetena af alla slag måste påskyndas. De fattigare familjerna äro ännu strängare sysselsatta. Det gäller att förtjäna en styfver till jul, och nu har man