Sida 68
IV.
På Hasselbacken och operakällaren, i »Grand» och på bolagskrogen.
Fullt med folk på verandan. Hvart enda bord är upptaget. Hundra personer intaga en afvaktande ställning för att vid första lägenhet sätta sig i besittning af otåligt efterlängtade platser. Det gäller en middag på Hasselbacken, en icke ovigtig beståndsdel af stockholmslifvet, något som hvarje främling vid sitt besök i vår hufvudstad måste vara med om och som hvarje stockholmare, i fall någon möjlighet gifves, ingalunda vill försumma.
Det är en vacker försommardag eller en vacker septembermiddag, i bägge fallen en anledning för den verklige stockholmaren att äta på Hasselbacken. Under högsommaren äter han kanske på Alphyddan på Marstrand, till och med midt inne i Paris, hos Champeaux, så vida han ej måste nöja sig med dietföda i Karlsbad eller sitter på sin egen veranda ute i skärgården. På den tiden är Hasselbacken besatt af främmande trupper, af engelsmän som glömma Richmond, när de få plats här på verandan, af fransmän som visst icke förgäta terrassen i Saint-Germain-en-Laye, men finna sig lika bra på Djurgården, och i synnerhet af tyskar, som tala om Brühl’sche Terrasse, men medgifva, att Hasselbacken är »famos».
På hvilken dag som hälst mellan maj och oktober är verandan fyld af glada gäster, vare sig infödingar eller främlingar, och alla instämma de i det omdömet, att platsen är af första ordningen. Det fans en tid, då den verandan var mera utsigtsfri än nu, då musikpaviljongen icke tog så mycken plats midt emot, då moriska paviljongen icke ännu kommit till och då åtskilliga andra hinder icke
