Sida 3
FÖRORD.
»Förändringarna följa nu mera så tätt på hvarandra, att det icke behöfs många årtionden, förr än det nya hunnit blifva gammalt», yttrades i förordet till Gamla Stockholm, och det ser nästan ut, som skulle de få år hvilka sedan dess förflutit ha ännu mera påskyndat ombildningarna. Detta fortgår till och med hvarje dag, så att det kan vara vanskligt nog att åt en samling skildringar af vår hufvudstads äfven nyaste förhållanden gifva namnet Nya Stockholm. Med detta namn har författaren dock endast afsett att beteckna hvad som under 1880-talet kunde kallas nytt i stadens yttre och inre.
Det är nämda årtionde som uteslutande utgör föremål för det arbete som fullständigt nu öfverlemnas i allmänhetens händer. Sådant lifvet i Stockholm då yttrade sig, har det i denna bok framstälts, och det så troget som möjligt efter verkligheten, utan att författarens egna åsigter tillåtits ingripa i den objektiva skildringen.
Afsigten har varit att i alt lemna en sann bild af vårt samhälle under ett intressant utvecklingsskede. Mänga personnamn äro nämda, emedan ett samhälle icke består af abstrakta föremål, utan af personer, och skall man skildra lifvet under en viss tid, får man icke glömma dem som just utgöra väsentliga delar däraf. Alla har jag dock icke kunnat nämna som på något verksamt sätt ingripit i det nya stockholmslifvet, liksom det ej häller låtit sig göra att åt hvarje afdelning gifva all den utförlighet som den kanske förtjänar. Hela kapitel till och med har jag nödgats utesluta, på det att boken icke skulle växa till alt för stort omfång.
Ett arbete som detta kan icke, utan att göras mångdubbelt större, motsvara alla fordringar. En gräns måste sättas, äfven med fara, att några läsare skola tycka sig sakna ett och annat, och i allmänhet är det vid ett sådant företag kanske svårare än vid något annat att tillfredsställa alla. Somliga finna ett kapitel för vidlyftigt och ett annat för knaphändigt, under det öfriga läsare äro af motsatt åsigt.
