Sida 757
XXXV.
I framtiden.
Det är en afton sent på året. Månen står högt öfver Mariabärget, glittrar på Mälarens bölja som kanske snart kryper under sitt vintertäcke, lyser skarpt på Riddarholmens åldriga byggnader, kastar ett vänligt skimmer öfver Kornhamns klumpiga skutor och gamla husgaflar samt har också ljus kvar för Kungsholmslandet där borta. Söder Mälarstrand ligger nedanför bärgväggen i djup skugga, men här äro nutid och framtid, under det taflan framför oss tillhör gamla Stockholm. Det är endast de nya tornspirorna som höra till det nya, och likväl äro de ej annat än förnyade påminnelser om forna tider, då hela Stockholm utgjordes af de hopträngda husmassorna i inre staden och Klara torn reste sig öfver en föga bebygd förstad, under det Södermalms bärg stupade rakt ned i sjön med knapt utrymme för några fiskarkojor och ett litet båtvarf vid klippans fot.
Söder Mälarstrand är ett nutidsverk ... Se, nu drifves mörkret på flykten af ett femtiotal gaslyktor som kasta ett skarpt ljus öfver den breda gatan från Mariahissens hus och den nya, ståtliga uppfartsvägen, sprängd i bärget ända upp till Hornsgatan, ett kraftigt bevis på nya Stockholms skönhetssinne, trägna arbetsflit och praktiska framtidsblick samt äfven ett intyg om hvad vårt samhälle kan offra i penningar, när det gäller allmännyttiga företag.
Det storartade vägbyggnadsarbetet kräfde en tid af fem år och en utgift af omkring en million kr. Den genom sprängningen lodrätt formade bärgväggen, som blänker i lyktskenet, sträcker sig från Mariahissen på en längd af öfver 400 meter fram till uppfartsvägens början, hvarefter denna fortsätter på en sträcka af 266 meter, med en stigning af 1 på 30 till ett hvilplan, där vägen kröker in i den
